• idag
    4 apr
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    12°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    13°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 apr
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Gränserna vi skär i snön

Krönikor
PUBLICERAD:
Häromdagen föll snön igen. Likt en gråvit hälsning la sig vintern åter över staden, en uppmaning om att våren kan vänta.

Då jag under morgonen passerade infarten till vår lägenhet så upptäckte jag att hyresvärden i huset bredvid hade skottat sin del av den gågata som ligger utanför husen. En bjärt kontrast hade uppstått mellan hans skottade och vår snöiga del av samma gata, en skarp gräns mellan staket som skiljer våra hus åt. Vår granne hade skapat en tydlig gräns i snön där han ansåg att vårt ansvar börjar. Rätt ska vara rätt. Den här krönikan är absolut ingen klagosång över vår kära granne, då jag själv hade gjort samma sak. Varför ska jag skotta andras snö? Det är inte mitt ansvar! Det finns en osynlig gräns som måste upprätthållas oss grannar emellan. Det är en tunn linje som ska skäras, en tyst överenskommelse om vad som är ditt och mitt. Vi upprätthåller många gränser i vår vardag. Vi ser till att det är minst en stol emellan oss och främlingen på caféet. På tåget reser vi alla enskilt fast vi är i samma kupé, kanske ställer vi vår väska i sätet bredvid som en mur mot våra medmänniskor. Vi vurmar för våra gränser och buffertzoner. Det tycks ligga i människans natur att vilja rama in livet för att skapa ordning. Vi håller kanske hårt på gränserna för att det rangliga samhällsbygget ska fungera. En gång i tiden spände vi till och med ett rött fisknät över jordklotet för att skilja oss från varandra och vad som är vårt ansvar. Vi vårdar gränserna så till den milda grad att vi ibland tycks glömma att vi bor på samma planet.

Det är en orolig värld vi lever i just nu och jag kan förstå att många är rädda och vill skydda det som upplevs som sitt eget. Det är kanske naturligt att agera hårt och brutalt när vi upplever att vår idé om landsgränser hotas, med ett buttert ansikte lägga armarna i kors och meddela att våra gränser måste stärkas, eller så väljer vi att cyniskt sprida flygblad till människor på flykt för att meddela att de inte kan drömma om fred, då freden tyvärr inte har plats för dem. Det känns ibland som om vår medmänsklighet bara räcker till en viss gräns, att människoliv inte spelar någon roll när vi väl bestämt oss för att gränsen nu måste skyddas. Men priset för att vi utan pardon skär våra linjer i snön blir tyvärr att barn dör. Det är ett faktum. Detta händer i världen just nu. Om vi väljer att stärka våra gränser och blunda för världens lidande så finns till sist risken att vi blir en del av samma världs ondska. Jag förstår att det för en politiker är svårt att balansera ekonomi med empati och att integration inte är ett lätt arbete. Jag vet också att många av mina vänner överlevde på grund av Sveriges öppenhet 2015, många familjer lever idag på grund av den gränslösa empati vi visade då. Det är ett faktum. Till sist tror jag på mänsklig godhet, att vi måste hjälpa varandra även om det innebär hårt arbete och en del uppoffringar. Det finns helt enkelt ingen annan utväg, vi måste hjälpa om vi som mänsklighet skall ha en chans.

Snön har precis börjat falla igen och när jag skrivit klart den här texten så ska jag gå ut och skotta vår infart. Kanske jag ska testa hur det känns att skotta även grannens del, vara lite schysst? Det är kanske lite dumsnällt men om vi inte någon gång villkorslöst går över gränsen och hjälper varandra även i det lilla, så finns risken att godheten till sist försvinner för gott och i värsta fall även vårt värde som människor.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.