• idag
    2 apr
    • Vind
      10 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • fredag
    3 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Du kan kalla mig mormor Fia

Krönikor
PUBLICERAD:
En cool mormor i Ray-Bans och uppkavlade jeans, som snusar, läser sagor och skjutsar barnbarn i en nercabbad Fiat 500. Det kanske kan vara något?
Foto: GURINDER OSAN
Jag sitter med en termosmugg kaffe i gräset vid fotbollsplanen med uppkavlade jeans och en urtvättad t-shirt. Min son har klassfotbollsmatch och det är en härlig brittsommarkväll. Bredvid mig sitter föräldrar till klasskompisarna. Vi småpratar lite, så där som vuxna gör när den enda egentliga beröringspunkten är att vi har barn i samma klass.

Jag sörplar mitt heta kaffe och vi kallpratar om hur sommaren varit, det varma vädret och vad skönt det är vara ledig. En börjar prata om båtlivet i Vänern, jag kontrar med tågluff i Europa. ”Ja, nu är det bara 335 dagar kvar tills det är semester igen”, skrockar en annan. De andra börjar skratta och jag fnissar med, samtidigt som jag drar upp mina Ray-Bans som ett diadem lite nonchalant för att få bort håret som far i ansiktet av den ljumma vinden. Vi är på samma våglängd liksom…

– Du Fia, säger plötsligt mamman till en av sonens klasskompisar och tittar på mig.

– Ja… säger jag lite tveksamt då ingen har kallat mig Fia sedan gymnasiet, men känner mig samtidigt lite upprymd just av den anledningen.

– Det var så lustigt förstår du Fia, fortsätter hon. Min mamma var på besök i somras och vi började av någon anledning prata om dig och kom då fram till att du måste vara DEN Fia.

– Okej, nickar jag samtidigt som det snurrar runt i huvudet på mig. Vad menar hon? Förlåt, men jag fattar inte riktigt. Vem är din mamma?

– Ann, svarar hon. Som om det skulle vara det mest självklara i världen.

– Ann, säger jag frågande. Vilken Ann?

– Ann, som du gick gymnasiet med.

– Min Ann?

– Ja, skrattar hon. Visst är det lustigt, Fia. Du var ju och hälsade på oss när jag var liten, vi satt och ritade vid köksbordet kommer jag ihåg.

Plötsligt går solen i moln och vinden blir iskall. Jag är alltså före detta bästis med min sons kompis mormor. På nolltid nergraderas jag från en cool tjej med Ray-Bans och uppvikta jeans, ”på samma våglängd liksom”, till mormor Fia!

Domaren blåser i visselpipan och matchen är slut. Så även samtalet oss föräldrar emellan. Jag sätter på mig solglasögonen, rafsar snabbt ihop kläder och vattenflaska, tar min termosmugg och går mot cykeln. Jag tittar mig omkring, försöker scanna av reaktioner från de andra föräldrarna, men alla verkar fullt upptagna med att få med sig sina barn hem.

Mormor, tänker jag. En tant som varken orkar leka eller springa. Som har glasögon och för stora underkläder. Som pruttar när hon lutar sig framåt men ändå inte är tjockare än att hon kan knyta sina egna skor. Jag huttrar till i den nu lite kyligare vinden, vinkar till mig Otto samtidigt som jag lite besviket säger hejdå. Jag trampar iväg på cykeln och kan inte släppa tanken på att jag är så gammal.

”Du är rolig och ung som en 22-åring”, sa min son när jag berättade att jag fyller 48 år i dag. Min yngsta dotter har skrivit ”Mamma 38” i sin almanacka medan min tonårsdotter mest tycker jag är daterad och passé.

Men 48, det är väl i princip hälften av ett helt liv. Om livet är på min sida, vill säga.

Jag har räknat ut att jag har jobbat dubbelt så länge som jag har kvar till pension. Jag har bott på tjugo adresser i flera olika städer. Jag har gjort över 30 roller/karaktärer. Jag har haft barn nästan lika länge som jag själv var barn. Jag har köpt 2 600 gröna äpplen till Otto, kört omkring Doris och Mary 372 mil till olika aktiviteter, samt planerat och genomfört sammanlagt 32 kalas.

Men jag har också räknat ut att om tre år behöver jag inte längre stressa iväg hem från jobbet för att hämta barn på skolan. Utan kan lugnt cykla hem, kanske stanna till och fönstershoppa på stan eller ta en kaffe latte i solen. Om fem år tar sig alla barnen själva till sina aktiviteter och fixar sina egna kalas. Och om drygt tio år sitter antagligen jag och min Olof alldeles ensamma i ett allt för stort hus, utan en enda uppgift, förutom att ta hand om oss själva och varandra.

Kanske mormor Fia inte är så dumt ändå.

En mormor, i urtvättad t-shirt och uppkavlade jeans, som aldrig säger ”Skynda dig!”. Som saktar ner på promenader, drar upp sina Ray-Bans som ett diadem för att titta på vackra löv och larver. Som snusar och läser sagor, och aldrig hoppar över kapitel och som inte har något emot att läsa samma historia om och om igen. Som dricker kaffe latte i solen och har all tid i världen att svara på frågor om varför inte Gud är gift och varför hundar jagar katter. Och som skjutsar och hämtar barnbarn till deras olika aktiviteter i en nercabbad Fiat 500.

Nej, det är nog inte så dumt. Hädanefter kan du kalla mig Fia. Mormor Fia. Ciao!

Sofia Wretling

Barns ord om mor- och farföräldrar:

Morföräldrar är en dam och en man som inte har några egna småbarn. De gillar bara andras.

Alla borde försöka få en mormor, särskilt dom som inte har en tv, eftersom mormor är den enda vuxna som gillar att vara med oss.

Morföräldrar behöver inte göra något annat än att vara där när vi kommer att se dem. Dom är bra om dom kör oss till affären och ger oss pengar.

Farfar är den smartaste personen i världen. Han lär mig bra saker, men jag får inte träffa honom så ofta så jag kan inte bli lika smart som honom.

Farmor bor på flygplatsen och när vi vill vara med henne åker vi dit och hämtar henne. När det är klart så kör vi henne tillbaka till flygplatsen.

Dom vet att vi måste ha lite kvällsmat innan sängdags. Dom ber för oss och pussar på oss, även om vi gjort något dumt.

Ps.

Enligt Fiskarnas årshoroskop, är 2020 året då jag i efterhand kommer att tala om då jag fann mig själv, hittade min riktning, upptäckte att lyckan bor i mig och då jag skapade en harmonisk livsstil. Låter inte så dumt ändå. Kanhända en ren tillfällighet men kanske ändå kan bli en sanning.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.