Anställ fler för att minska kostnaderna

Krönikor
PUBLICERAD:
Vad projektet ”Ökad brukartrygghet” visar är att folk kan vara en tillgång istället för en kostnad. Ett vinnar-vinnarkoncept där kommunen sparar pengar, personalen får en bättre arbetsmiljö och brukarna upplever stabilitet och trygghet.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Tydligen är min tajming usel – just som jag börjar bli gammal och orkeslös med krämpor som verkar ge mig klippkort i vården, rustas välfärden ner. Vi har inte råd att ge samma samhällsservice till de svaga längre får jag veta, pengar är problemet.

Samtidigt kommer en rapport från ett pilotprojekt i Karlskrona som visar att genom att satsa på MER personal har kommunen lyckats minska kostnaderna för en psykiatriavdelning.

Projektet hette ”Ökad brukartrygghet” och hade sin grund i att personalen på ett gruppboende för psykiskt funktionsnedsatta kände sig totalt sönderstressade. Följden av arbetsscheman med minsta möjliga bemanning blev underbemanning så snart något hände – och den som varit i arbetslivet vet att ”något extra” egentligen är normaltillståndet. Folk är sjuka, på fortbildning, har semester, blir gravida, tar föräldraledigt med mera, med mera. Och då ska vikarier sättas in och vikarier behöver introduceras och hittar man inga vikarier får befintlig personal jobba över och när de gjort det ett tag blir de sjuka och då får man försöka hitta vikarier för dem… En nedåtgående spiral som blir allt brantare och rätt vad det är har vi flera utbrända och långtidssjukskrivna som kanske inte belastar just den ursprungliga förvaltningens budget, men det blir ju en kostnad för samhället.

Den här personalen organiserade sig och skrev brev till förvaltningsledningen och föreslog att man skulle överanställa eftersom övertid och timvikarier blir dyrt. Karlskrona kommun beslöt att göra ett pilotprojekt och de som sattes att räkna kom fram till att ytterligare två heltider på boendet skulle täcka upp för alla planerade ledigheter. Personal projektanställdes, efter ett år förlängde man projekttiden ytterligare ett år och nu har det blivit tillsvidareanställningar av projektanställningarna.

Resultatet var nämligen tydligt. När man räknade vad övertid, timvikarier och introduktion för tillfälligt anställda kostat och jämförde med kostnaden för överanställning, hade kommunen sparat pengar på att öka antalet personal i grundbemanningen!

Det förtjänar nästan några utropstecken till: !!!

Det framgår inte vad som hänt med korttidsfrånvaron men personalen vittnar om en betydligt lugnare och tryggare arbetsmiljö som förstås blir följden då man inte hela tiden jobbar precis på gränsen utan marginaler.

Det goda resultatet gör att kommunen nu prövar konceptet på flera förvaltningar – det går inte alltid att kopiera rätt av men principen att öka grundbemanningen kan tillämpas i alla verksamheter.

Självklart sprider sig resultatet också utanför Karlskrona. När jag googlar runt hittar jag i och för sig bara en enda kopia – det är Vänsterpartiet i Tranås som uppmärksammar projektet och motionerar om att Tranås ska starta liknande projekt inom omsorgen. Och jag förväntar mig att värmländska kommuner vallfärdar till Karlskrona för att kunna få till en ökad brukartrygghet även här – det ska sägas att det inte bara var personalen som upplevde en bättre arbetsmiljö, även brukarna på boendet blev mindre stressade av att slippa konfronteras med nya ansikten alltför ofta.

Som sagt självklart tänker jag – men kommer det att ske? Jag har med åldern upptäckt att det inte alltid hjälper med sanning för att kunna förändra, idén om att besparing bara MÅSTE betyda indragning av allt sitter hårt, så hårt att man inte vågar tro på kalla fakta. Ungefär som att studier som upprepande visar att invandring ger plus i kassan ignoreras för ”vi har inte råd att hjälpa”.

Som näringslivsredaktör fann jag ideligen bevis på att framsynta företag fick lönsamhet genom att ta hand om sin personal. Ändå framkallar en hotande lågkonjunktur friställningar och neddragningar. För att det sitter i ryggmärgen. När kommuner får minskade skatteintäkter ökar sparkraven och ryggmärgsreflexen säger att man ska minska personalkostnaderna genom att minska antalet personal.

Verkligheten säger nu att man minskar personalkostnaderna genom att öka antalet personal.

Lite hårdraget vill jag också påstå att mer folk ute i samhället överlag skulle minska på kostnader. I skrivande stund hör jag exempelvis att kriminaliteten bland barn ökat oroväckande (upp till 15 år). Man rånar andra barn och förutom stölden förnedras också offret och inte sällan filmas det hela och läggs ut på nätet (vilket är härligt korkat förstås ur brottsbekämpningssynpunkt, men inte mindre förödmjukande för offret för det). Närvarande vuxna skulle sätta stopp för den utvecklingen. "Mormorspromenader” heter projektet jag just hittade på där motionsbehövande pensionärer ställde upp som ledsagare på hemvägen från skolorna, en service för ALLA barn, inte bara dem som man trodde mobbades. Ett litet pilotprojekt om detta tack!

Vad projektet ”Ökad brukartrygghet” visar är att folk kan vara en tillgång istället för en kostnad. Ett vinnar-vinnarkoncept där kommunen sparar pengar, personalen får en bättre arbetsmiljö och brukarna upplever stabilitet och trygghet.

Helt egoistiskt är förhoppningen förstås att välfärden ska förstärkas – inte genom privatisering och marknadskrafternas konkurrens (inte fasen har vi sparat pengar på det?) utan genom kloka kommunpolitikers beslut om att satsa på människor både som anställda och som brukare.

Cecilia af Jochnick

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.