En skylt säger mer än tusen ord

Ledare
PUBLICERAD:
SD vill inte ha flerspråkiga skyltar vid Centralsjukhuset i Karlstad.
Foto: Peter Bäcker
Jimmie Åkesson blev hårt pressad i Ekots lördagsintervju. Det händer alltför sällan, men Monica Saarinen var påläst och SD-ledaren kunde inte svara på frågor om partiets osammanhängande arbetsmarknadspolitik och förnekade partiets historiska kopplingar till nazismen.

Sverigedemokraterna är inne i stugvärmen nu. I flera opinionsmätningar är de landets största parti. Samtalen med partiledarna Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) har gett mersmak.

Makten hägrar, men Jimmie Åkesson tycker inte att det viktigaste är att sitta i en regering. Inte ens om SD är större än M och KD tillsammans. Det är naturligtvis en dröm, att kraftigt kunna påverka politiken och samtidigt slippa ta ansvar för den.

Jimmie Åkesson är påfallande ofta okunnig om partiets sakpolitik, inte minst i ekonomiska frågor. ”Jag vet inte” är ett vanligt svar. I Ekointervjun avfärdade han surt Saarinens frågor om arbetsmarknadspolitiska insatser för nyanlända som ”fikonspråk”.

Jimmie "Jag vet inte" Åkesson.
Foto: Anders Wiklund/TT

Han hävdade att det är irrelevant att tala om partiets kopplingar till nazismen och anklagade överlevande Hédi Fried för att ha fel. Media ”slänger sig” med nazikopplingarna och det är enligt Åkesson en orättvis smutskastning.

Ett exempel från Centralsjukhuset Karlstad visar dock att det är Åkesson som har fel. Partiet graderar människor och delar in i ”vi och dom” med klara rasistiska förtecken.

Följande har hänt: Ett höggravid kvinna med utländsk bakgrund åkte i somras in till BB för att föda. Det var mitt i natten och entrédörren var låst. Den stressade mannen förstod inte hur de skulle ta sig in, utan åkte i stället vidare till akutmottagningen. På väg tillbaka till BB föddes barnet, en pojke. Trots kommunikationsmissen gick allt bra.

Regionen utredde incidenten och kom fram till det behövdes tydligare information. Därför sattes det upp nya skyltar utanför BB, med instruktioner på svenska, engelska, arabiska, persiska och somaliska. Det borde ha stannat vid det, men SD-politikern Ljubica Jasic Modin är upprörd och lyfter ärendet till högsta politiska nivå.

Hon kallar den nya skylten för en drastisk åtgärd. Den skapar splittring och problem i samhället, hävdar hon och påstår att många delar hennes upprördhet.

Skylten ställer grupper mot varandra, menar hon. Nu frågar hon i en interpellation regionstyrelsens ordförande Fredrik Larsson (M) vilka signaler det skickar och vad som blir nästa steg?

Ja, hemska tanke, ska nya flerspråkiga skyltar sättas upp så att folk hittar rätt? Det är givetvis en riktig strävan att alla nyanlända ska lära sig svenska, men det gör man inte i en handvändning. Under tiden är det högst rimligt att de får hjälp att orientera sig i det svenska samhället, till exempel genom skyltar på ett språk de kan.

Skyltbråket är bara ännu en förevändning för SD att visa att Sverige är fullt och att de som redan är här inte är särskilt välkomna. Arabiska kvinnor ska inte lotsas in på BB med hjälp av några skyltar, de ska helst åka och föda sina barn där de kom ifrån.

Det är SD, inte skyltar, som ställer grupper mot varandra. Invandrare ska misstänkliggöras, jagas och göras skyldiga till snart sagt alla samhällsproblem. Skyltdebatten är en del i den nedvärderingen och förnedringen.

SD:s signalpolitik är tydlig. Slöjförbud i skolan och indragna böcker på utländska språk i biblioteken handlar också om att peka finger åt ”dom där” som inte hör hemma här. Det är samma pekfinger som nazisterna använde på 30-talet i Tyskland.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.