Emily Norling från Eda fick på måndagens Guldbaggegala utmärkelsen Årets nykomling för sin debut, dokumentärfilmen "Allt vi äger", där hon med ett punkigt och poetiskt anslag berör ämnen som beteendemönster och att fylla sina tomrum med droger.
Emily Norling växte upp utanför Charlottenberg men har bott i Stockholm i tio år. Det var där, i tunnelbanan, hon först la märke till Curtis som hade en ryggsäck med texten "Allt man äger bär man var dag". De orden blev början på en vänskap men också en dokumentärfilm som lånar sin titel därifrån. Curtis och Johan som båda levt ett liv i missbruk och hemlöshet, innehar tillsammans med Emily huvudrollerna, för kameran vänder sig minst lika mycket tillbaka mot regissören.
Emily har filmat, fotat och skrivit tidigare för att tillfredsställa behovet att uttrycka sig, men säger sig ha nått en punkt när hon behövde ta det längre.
– Just inför den här filmen stod jag i vissa känslor, och sedan träffade jag Curtis och Johan och det bara hände. Allt vi tre befann oss i, det kändes som att det ringade in vad jag gått och känt länge, säger Emily.
Punk och poesi
Den nu 30-åriga debutanten har ingen filmutbildning och det råa formatet som hon använder för att förmedla känslor hade ändå inte lämnat utrymme för något finlir, menar hon.
– För att vara helt ärlig så hade jag ingen jävla aning om vad jag höll på med rent tekniskt. Att det skulle vara rå teknik var en förutsättning för att få det nära och ofiltrerat. När jag spelade in något samtal när jag hade ångest så gick det ju inte att rigga upp ljus och ljud, det var bara slå på den lilla kameran, köra på och hoppas att hela jag kom med i bild, ungefär. Den tekniken eller stilen hängde ihop med känslorna och tempot i det livet, jag tycker att det blev ganska punkigt och bra ändå.
Filmen som främst bygger på dialog mellan de tre innehåller dock poetiska inslag.
– Jag älskar poesi och tycker att man ska få göra poesi på sitt sätt. Allt är ett försök att skildra de där känslorna precis som de är, när man står i dem.
Ångest och beroende
"De där känslorna" är ofta ångest, och ämnen som filmen behandlar är bland annat beroende och medberoende, något Emily har erfarenhet av sedan tidigare.
– Det finns ju olika grader av det och ett beroende eller medberoende kan se ut på många olika sätt. Men jag har absolut erfarenhet av det, mer än vad jag önskar.
Vid ett tillfälle i filmen, när Emily kommer på att hon har varit där förut – i en situation eller känsla – så säger en berättarröst: "Är du okej så är jag okej, finns det droger så är det ok, det gör ont igen och jag går för långt igen".
– Just det "är du okej så är jag okej" är ett medberoende, det kan vara i en kärleksrelation eller till någon som pundar. Det var så klart smärtsamt att gräva i sig själv, men det var ett försök att förstå vad jag varit med om och det jag går runt med nu.
Inga svar
I "Allt vi äger" skildras dynamiken mellan Emily, Curtis och Johan. Hur de kan vara bästa vänner, men samtidigt trigga det värsta i varandra.
– Det vi har gemensamt är att vi känner för mycket för vårt eget bästa. Det innebär mer ångest, scener av gränslöshet, av att närma sig varandra, scener av lögner och scener av skratt, tröst och förståelse. Att desperat leta efter räddning eller svar.
Men filmen ger inga svar.
– Det var aldrig syftet. Det är ett helvete att må så där, så är det bara. Vi tänkte att vi skildrar hur det känns att stå mitt i det, att vara sann mot den känslan och det kaoset utan att moralisera. Hela grejen är att man är många saker samtidigt. Att jag vittnar om min ångest betyder ju inte att jag bara sitter och gråter och mår piss. Jag är hundra saker till och det är Curtis och Johan också.
Utmärkelsen Årets nykomling tar Emily som ett erkännande för att filmen berört och har något eget.
–Jag tycker verkligen att vi gjorde den på vårt eget sätt, säger hon.