Bilsporten i Värmland är en familjeaffär.
Och det kanske tydligaste exemplet är familjen Walfridsson.
De är symbolen för hur arvet förs vidare från generation till generation.
Att barn ofta följer i sina föräldrars fotspår är förstås inte särskilt ovanligt. Men i bilsporten är arv och miljö kanske tydligare än någon annanstans.
Merparten av de som kör rally eller rallycross i dag tycks ha en förälder som har sysslat med sporten – och i vissa familjer är det redan tredje generationen som är på väg att ta över.
Som i familjen Walfridsson.
Eller som legendaren Per Eklund uttrycker det:
– Walfridssons har alltid varit motorsport.
• • •
Per-Inge Walfridsson, storebror i en framgångsrik brödratrio bestående även av Lars-Erik och Stig-Olov, kommer i år få se sitt barnbarn Oliver Solberg ta nya kliv mot drömmen att bli rallyvärldsmästare.
– Jag har aldrig sett något liknande, han är helt outstanding och kommer att gå hur långt som helst, säger Per-Inge Walfridsson.
Oliver Solberg har å andra sidan fått bilsporten i blodet från två släkter: Familjen Solberg via pappa Petter och familjen Walfridsson via mamma Pernilla.
– Jag vet att Pernilla gjorde en undersökning när det gäller Walfridsson och Solberg och kom fram till att det är världens största motorsportfamilj. Vi har ett väldigt stort antal aktiva på olika sätt, säger Per-Inge Walfridsson.
Jo, minst sagt.
Kolla i faktarutan här intill så får du en tydligare bild av det hela.
"PI", i dag 70 år gammal, var pionjären.
– Jag var först ut, det fanns ingen som höll på i familjen innan dess.
Hur togs det emot?
– Familjen var med och backade upp från start, de tyckte det var kul och gav full stöttning.
Hur väcktes intresset?
– För min del började det med att jag var intresserad av motorsport och var med som funktionär på Svenska rallyt när jag var 13 år. Då var jag med i motorklubben. Sen började jag bygga en rallybil innan jag fyllde 18 år. Vi sålde ju Volvo i Värmland och hade tillgång till verkstäder och kunde meka med bilen, det var en stor fördel.
Lång karriär
Den 17 januari 1969 debuterade han som förare och det var starten på en lång och framgångsrik karriär i både rally och rallycross. Bland de främsta meriterna märks bland annat en fjärde- och en sjätteplats i det legendariska RAC-rallyt, EM-guld i rallycross och även två titlar i rallycross-SM.
– Det jag ville var att köra så mycket det bara fanns möjlighet till.
Och sedan följde bröderna efter.
Lars-Erik Walfridson, fem år yngre än "PI", debuterade 1973 och därefter växlade även han mellan rally och rallycross. Han blev bland annat etta i Svenska rallyts klass special 1978, han vann Volvocupen i rallycross 1978 och 1979 och nådde även fina framgångar utomlands, inte minst i Belgien där han vann Grenslands-rallyt vid två tillfällen.
Yngste brodern Stig-Olov, tolv år yngre än Per-Inge, hakade också på tåget och var den som höll på längst. "Stecka" nådde stora framgångar både inom rally och rallycross. Han vann bland annat sex SM-guld i rally, fem i rallycross och hade dessförinnan blivit europeisk juniormästare i rally. I rallycross-EM slutade han som bäst fyra totalt och segern i Höljes 2009 är en av hans största höjdpunkter.
Gammal är äldst
Per-Inge Walfridsson kände sig aldrig hotad när bröderna också inledde sina karriärer.
– Tvärtom. Det var bara väldigt kul när vi körde tillsammans och tävlade mot varandra.
Vem var egentligen bäst?
– Jag tog nog hem det mesta när vi möttes.
• • •
Per-Inge Walfridson är övertygad om att anledningen till att bilsporten har gått i generation efter generation i den stora släkten handlar om traditionen.
– Det smittar av sig och den växer det som en svamp. Det tror jag är anledningen till att motorsporten är så stor i Värmland också. Det sprids från den ena till den andra. Det är ju väldigt många värmlänningar det har gått bra för i väldigt många år.
Upplever du någon skillnad i dag?
– Jag tror det är ganska likt, var tid har sin grej. Men det viktigaste är att man måste ha ett brinnande intresse för att kunna ta sig framåt. Sen är det klart att det nog är lite svårare att slå sig fram nuförtiden, det har dragit iväg med kostnader och många har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Till sist, hur är det med s:en i Walfridsson förresten?
– Jag och min familj är de enda som har behållit dubbla s. De andra tyckte att namnet var tillräckligt långt ändå så de har kört med ett s, säger Per-Inge Walfridsson och skrockar lätt.