Alice Boman - Sticker ut i sad girl-genren

Skivor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Alice Boman.
Foto: Märta Thisner
"De tio låtarna går på repeat och vid ett par tillfällen dras jag med totalt av känslovågorna som sveper in."

I tv-serien ”Transparent” var det inte bara dramat som totalt drabbade mig utan även en av dess återkommande bakgrundslåtar. Jag tänker såklart på ”Waiting”, det sköra spåret från Alice Bomans sovrum i Malmö, som blev en global indiehit när den plockades upp av bloggosfären 2013.

I dag har Boman två EP:s, hyllade singlar och USA-turnéer bakom sig. Därför känns det inte helt korrekt att benämna ”Dream on” som en debut, men det är hennes första fullängdare. Förutom nytt format tar hon också ett steg närmre studioproduktion. Från att ha gjort det mesta själv samarbetar hon här bland annat med den något mer kommersiella popproducenten Patrik Berger. Beständig är dock sorgen. Det finns inga glada låtar här, säger hon själv.

Bomans bräckliga framtoning kan både vara en styrka och svaghet; när en låt är bra slår den extra hårt men när den inte når samma höjd smälter hon ihop med andra anonyma ansikten i sad girl-genren. Därför är det kul att se att det nya soundet skärpt till de artistiska konturerna. Skorrande piano och knaster är kvar men inte i slumpartade former. De är medvetet återanvända och invävda i en renare yta som lämnar mer plats åt sången än tidigare.

Och kanske är det ingen nackdel att det dyker upp associationerna till andra artister under genomlyssningen när det är toppakter som Chromatics, Julee Cruise och Anna Ternheim. De tio låtarna går nämligen på repeat och vid ett par tillfällen dras jag med totalt av känslovågorna som sveper in. De börjar på ”The more I cry” som är härligt 50-tals-sentimental med precis lagom vaga texter för att vara allmängiltigt träffande och sen drar ”Who knows” ut en i mörkare vatten. ”Hold on” är lika stark men bäddas in i en tjock rökig atmosfär man gärna vill vara kvar i och även ”It’s ok, it’s alright” hör till de relativt trösterika spåren.

Nej, glädje finns det inte här och inte heller någon onödig utfyllnad på hela skivan. Bara fritt fram att vältra sig i välproducerat vemod.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.