Den mänskliga säkerheten och kulturens betydelse

Debatt
PUBLICERAD:
Adolf Hitler på en tysk konstutställning. Att kontrollera kulturen som beskriver landet blev nazisternas framgångssaga, vilket går att se i SVT-dokumentären "Nazismens födelse”.
Foto: Heinrich Hoffman
I sin insändare ”Nazismen påvisar vikten av kultur”, VF 14/1, lyfter Björn Samuelsson (S) kulturens betydelse som motvärn mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. ”Så medan vår kultur angrips inifrån, Sverigedemokraterna leder dessa stormtrupper, är det inte någon stor angelägen fråga för partiledningar, massmedia eller stora delar av politikerkåren".

Samuelsson pekar också på den sneda försvarsprioriteringen som skydd mot den ”lede fi”, vilket har lett till en begränsning i synen på hur antidemokratiska krafter behöver bekämpas.

Politiken behöver ta Samuelssons inlägg på allvar och det av flera viktiga anledningar. För det första är diskussionen om vårt försvar enögt fokuserat på militära insatser, med upprustning av vapenteknik, fordon och antal soldater med de mycket spekulativa motiven från både försvarsminister Peter Hultqvist (S) ”Vi kan inte utesluta ett väpnat angrepp mot Sverige” och Försvarsberedningens direkta påstående ”Risken för ett väpnat militärt angrepp på Sverige har ökat”.

Dessa högst tvivelaktiga uttalanden om det säkerhetspolitiska läget får till konsekvens miljardsatsningar på det militära försvaret. Detta säkerhetspolitiska synsätt utgår från den svenska statens landmassa och geografiska gränser, som skall försvaras med militära medel, dock utan en syn på vad mänsklig säkerhet kan vara i vid mening. Avsaknaden av ett brett perspektiv på säkerhet gör bland annat att hotet mot vår kultur ej tas på allvar. Under konferensen Folk och försvar i Sälen har militären haft exklusiv patent på vad nationell säkerhetspolitik innebär och det är Försvarsmaktens ledning som i sina egna ögon anser sig vara ”realisterna” i politiken. Men varför har inte socialdemokratin och de andra partierna en självständig hållning till säkerhetspolitiken? Varför gå i takt med en NATO-anknuten försvarsledning, där mänsklig säkerhet överhuvudtaget inte är ett alternativt sätt att se på både de svenska som globala behoven?

Vad skulle hända om varje krona som investerades i militär upprustning istället investerades i mänsklig säkerhet? För vad är då mänsklig säkerhet? Begreppet fastställdes 1994 i FN:s ”Human Development Report”, som under titeln ”New Dimensions of Human Security” syftade till att bredda det traditionella säkerhetsbegreppet, som fokuserat på statens territoriella säkerhet från externa militära hot. FN grundar den mänskliga säkerheten i sju punkter:

Ekonomisk säkerhet – trygga inkomster för att försörja sig; Matsäkerhet – att mat för dagen finns både fysiskt och ekonomiskt tillgängligt; Hälsosäkerhet – tillgång till sjukvård, hygien, mat och vatten för ett hälsosamt liv; Miljösäkerhet – att få leva i en utan katastrofrisker i en hälsosam och hållbar ekologisk miljö; Personlig säkerhet – att leva utan risk för våld utövat av stater eller individer, i både det offentliga och privata; Gruppens säkerhet – att inte förföljas på grund av religiösa, kulturella eller etniska tillhörigheter; Politisk säkerhet – rätten att få åtnjuta sina mänskliga rättigheter och uttrycka sig fritt.

FN:s ”mänsklig säkerhet” flyttar fokus från staten som säkerhetssubjekt till individen och olika grupper i samhället – säkerheten är till för individens och gruppens goda livsomständigheter!

Samuelssons upprioritering av kulturens roll är i denna anda, då kulturella aktiviteter av skilda slag bidrar till individers möjligheter att utvecklas till breda människor och att stärka skilda gruppers mänskliga rättigheter. Om politiken tog FN:s begrepp ”mänsklig säkerhet” på allvar kunde diskussionen och de praktiska konsekvenserna bli annorlunda gällande hur vi prioriterar samhällets resurser för att främja säkerhet både i Sverige och världen.

De politiska beslutsfattarna borde på ett djupare sätt fundera på frågan: ”Hur kan vi förbättra säkerheten och livskvaliteten för människor hemma och utomlands genom att se på säkerhet med ett nytt perspektiv och angreppsätt?”. Och under tiden som de funderar på det kan de göra som Samuelsson: i februari åka på en studieresa till konferensen Folk och kultur i Eskilstuna parat med att en kväll på konferenshotellet titta på SVT-dokumentären "Nazismens födelse”, avsnitt fyra om kulturens roll. Detta för att bibringas lite större insikt om vad som hotar vårt demokratiska samhälle och att vikten av en bred frihetlig kultur är av grundläggande säkerhetspolitisk vikt.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.