Hoppa till huvudinnehållet

Krönika: "FBK balanserar på en tunn lina"

Publicerad:
Reporter Johan Ekberg
Johan Ekberg
johan.ekberg@vf.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Vilka guldchanser har egentligen vinterns upplaga av Färjestad? Den frågan försöker VF-sportens Johan Ekberg att besvara.

Ejdsell upp i skyttetopp när FBK vände

2019 har vi lämnat framför oss, 2020 är här.

Året då Färjestad tänkt att vinna SM-guld, det var ju så man sa våren 2017 i alla fall.

Så, hur är då statusen på årets Färjestad?

Vi kan börja med det vi definitivt kan slå fast.

Jo, Färjestad är fortfarande ett ständigt hot offensivt, för tredje året i rad är man SHL:s mest målglada lag.

I Marcus "Lillliz" Nilsson, Gustav Rydahl, Michael Lindqvist (när han kommer tillbaka) Victor Ejdsell, Linus Johansson och Per Åslund som topp sex är av absolut högsta SHL-klass och det är inte orimligt att anta att de sex ska snitta ett par mål per match.

Det räcker långt mot segrar.

Mot Linköping, som jag fortfarande tror kommer få kvala i vår, trampade man plattan i mattan i tredje perioden och visade vilken klasskillnad det ska vara på lagen och på nytt visade man att den där offensiva slagstyrkan som finns även räcker till att vända matcher.

# # #

Vad vet vi mer om FBK? Powerplay är högklassigt (bäst i SHL) och att boxplay (tredje bäst i ligan) inte heller går att klaga på.

Men sen finns de där frågetecknen som gör att jag ändå tvekar kring vilken guldchans som finns.

Som målvaktsspelet. Arvid Holm gör en bra debutsäsong i SHL, Markus Svensson ser i varje fall mer förtroendeingivande ut än i höstas.

Om någon av dem visat nog för att vara en guldmålvakt? Inte hittills och hittar Färjestad något ute på marknaden man tror har potential att vara det kanske en målvakt är den position man bör slå till på innan deadline i februari.

Och även om försvarsspel är något ett helt lag står för och även om det ser bättre ut nu än de första 15 matcherna så är fortfarande defensiven i allmänhet och backarna i synnerhet fortsatt ett frågetecken.

Blum och Mozik är ofta okej, ibland bra och någon gång riktigt bra.

Problemet är bara att duon de ersätter, Wikstrand och Virtanen, ofta var bra, många gånger riktigt bra och någon gång sinnessjukt bra.

När inte heller Linus Arnesson än blivit den dominante back jag trodde han skulle växa till, Albert Johansson är lovande men fortfarande ungt ojämn och Lucas Ekeståhl-Jonsson håller på och lär sig SHL så har de nya helt enkelt inte lyckats ge laget den stabilitet fjolårets backar gjorde.

81 insläppta mål är mest av alla tio lag som för närvarande ligger på slutspelsplats.

Det går inte att snacka bort.

Frågetecknen finns, och de är fler än vid samma tidpunkt i fjol.

Färjestad 2020 mår inte lika bra som Färjestad 2019, men med lite flyt kan laget definitivt vara med och utmana långt in på vårkanten även i år.

Men det kommer att krävas att man hittar helt rätt till exempel i formeringen av laget, hittar de kombinationer där summan av delarna blir större än på egen hand.

Linan man balanserar på är tunnare den här gången.

Artikeltaggar

Albert JohanssonArvid HolmFärjestadFärjestad BK HerrGustav RydahlIshockeyLinus ArnessonLinus JohanssonMarkus SvenssonMichael LindqvistPer ÅslundSHLSportkrönikaVictor Ejdsell