Att spara dumt blir ofta dyrare

Ledare
PUBLICERAD:
Det gäller att ha på fötterna.
Foto: Martina Holmberg / TT
Det är ett evigt dilemma att som politiker bestämma vad som borde finansieras av skattemedel. Sparar man lite för kategoriskt på allt som inte är absolut livsviktigt riskerar man nämligen att förlora långt mer på konsekvenserna.

Under det förra röda styret i Göteborg infördes gratis broddar till skorna för personer över 65 år. Med det var man först i landet – och under de nästföljande fyra åren minskade antalet halkolyckor i kommunen jämfört med tidigare år med mer än en tredjedel (36 procent), visar en studie vid Karlstads universitet.

Och eftersom ett par broddar inte ens kostar som ett enskilt besök på vårdcentralen, och långt mindre än slutenvård för en äldre person som ramlar så ordentligt på isen att hon får en höftfraktur och måste läggas in – ja, då är det förmodligen inte bara en mänsklig framgång att rädda många hundra från smärta och lidande utan även ett ekonomiskt kap att erbjuda såna till speciellt utsatta grupper.

Men att förse en grupp kommunmedborgare med broddar för att ta sig fram lite mer säkert vintertid till en kostnad av en halv miljon kronor årligen är inte en kommuns kärnverksamhet, så när borgarna nu tagit makten i Göteborg har de bestämt sig för att dra in dem.

– Broddar ingår inte i vårt uppdrag. Vi har däremot ett tydligt ansvar för skolan och vi väljer att lägga resurserna där, säger det moderata kommunalrådet till SVT Göteborg.

Tidigare i höstas ondgjorde sig samma kommunalråd över ”gratiskulturen” där folk – ja specifikt unga och äldre – förväntar sig att mycket av tjänsterna de vill konsumera ska subventioneras.

– Jag tror säkert att den enskilde vill ha en gratis brodd och en gratis entré, men jag tror också att många förstår att vi inte kan leva av en gratiskultur. Vi behöver förstå att saker och ting kostar och att när man nyttjar en sak att man också är beredd att betala för det, sa Axel Josefson (M) till Göteborgs-Posten.

Och det kan man förstås tycka.

Om månadskortet på bussen skulle kosta mycket mer om det inte subventionerades, vore det fortfarande billigare än att ta bilen.

Borde kvinnor ta sig råd att lägga ett par hundralappar vartannat år på att få brösten klämda och livmoderhalsen kollad i jakten på cancer även om patientavgiften inte vore subventionerad? Visst. Det är ju deras hälsa och liv som står på spel.

Borde unga vuxna klara av att gå till tandläkaren med jämna mellanrum även om även denna patientavgift inte vore subventionerad? Visst. Det är ju deras tandvärk om de struntar i det.

Vuxna människors eget ansvar flyger ju inte ut genom fönstret bara för att man kanske tycker det vore rimligare om en del basala och viktiga grejer kunde lösas smidigare med kollektiv administration och finansiering.

Men om den kollektiva finansieringen faktiskt löser problem som annars skapar merkostnader nån annanstans då?

Som att den pigga 80-åringen, van att ta hand om sig själv, halkar på trottoaren och bryter en höft som inte bara leder till sjukhusvård utan till ett behov av en flytt från det egna hemmet till en plats på ett äldreboende.

Och vad kostar en enda liten plats på ett äldreboende för en kommun? Ja, som det slumpar sig nästan exakt lika mycket per år som att erbjuda gratis broddar till alla över 65 år i Göteborg…

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.