• fredag
    10 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    12 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    13 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ta makten över platsen

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
På många platser, inte minst i Berlin har historien gjort ett starkt avtryck. Krönikören har färdats genom Tyskland och dess huvudstad, både med tåg och inlines och skapat nya minnen och avtryck, omgiven av historiens vingslag. Foto: TT
Foto: Michael Sohn

Jag knäpper spännet på mina inlines, storlek 45. Uthyraren spände ögonen i mig och sa; No problem, på knackig engelska. Solen gassar och gör att huvudet känns som ett kokt ägg i hjälmen. Jag känner pirret i magen, framför mina ögon öppnar sig ett gigantiskt betonglandskap. En trampbil med en mamma och en dotter svischar förbi mig, lite längre bort springer en lös hund. Överallt är det människor i rörelse eller sittandes på picknickfiltar. Trots att jag har dom här två båtarna på fötterna känner jag mig som den coolaste morsan på jorden just nu.

Det är dags att summera året och min absolut starkaste upplevelse 2019 är när familjen, under vår tågluff i Tyskland besökte Tempelhofer Freiheit. Ett gammalt flygfält i centrala Berlin, som tidigare bland annat användes under andra världskriget för nazistiska parader.

Hitlers skrytbygge, ankomsthallen var då världen största byggnad, med kilometerlånga tunnlar och omkring 300 skyddsrum som under andra världskriget användes av boende i omkringliggande områden. Idag är det ett museum. Vi har packat ner mackor och vattenflaskor i ryggsäckarna, vid ingången hyr vi inlines för en symbolisk summa, slår oss ner på en parkbänk och börjar knäppa på oss våra inlines.

Då och då och kastar jag en blick upp i skyn, det är som att man fortfarande kan höra planen från andra världskriget dåna. Under flera perioder i Berlins historia har den här flygplatsen använts till olika saker, världens äldsta flygplats. Här startade och landade plan en gång per minut under Stalins blockad, ”Russinbombarna” som västberlinarna kallade dom eftersom piloterna ibland kastade ut paket med sötsaker i små fallskärmar före landning. Och så sent som för något år sedan var det flyktingläger. Nu är det en park för alla.

Med mina 45:or tar jag makten över platsen och börjar rulla fram över betonglandskapet. Jag har inte stått på ett par inlines sedan jag, körandes med Doris i barnvagn, höll på att krocka mot ett träd vid Mariaplan i Göteborg. Olof och barnen har fått upp farten och jag ser dom långt bort på landningsbanan. Jag vinglar till och stannar vid en stolpe med en sån där gammal tratthögtalare i toppen. Jag hör krigsplanen svischa över huvudet på mig samtidigt som det ur högtalarna ropas ut knastriga meddelanden om nya bombattacker och jag tänker att nu åker jag rakt igenom de nazistiska paraderna. Det bubblar i kroppen på mig, en blandad känsla av något förbjudet och samtidigt, frihet. Och jag tänker att det här måste vara det bästa sättet att ta tillvara på en plats. Och med det ta tillbaka makten över en plats som tidigare symboliserat något helt annat.

2019 var för mig ett år i Tysklands tecken. Familjen skålade in det nya året med goda vänner på en liten krog i gamla Östberlin. Vår äldsta dotter konfirmerade sig i ”Mänskliga rättigheters” tema, med avslutningsresa till Polen och de olika koncentrationslägren, militärskolor och judiska gamla kvarter. Min Olof och jag har följt Weimarrepublikens sista år i serien Babylon Berlin. Och en av familjens biohöjdare är Flykten från DDR, en sann historia om två familjer som 1979 lyckades fly från diktaturens DDR till friheten i väst, i en hemmagjord luftballong.

Och i somras tågluffade familjen genom landet. Vi hyrde cyklar och upptäckte den gamla stenstaden Münster och dess skulpturer som finns placerade i offentliga rum. Vi besökte Tropical Island, ett helt sjukt äventyrsbad, inrymt i en gigantisk hangar. Och såklart Berlin, denna helt otroliga stad med blinkande Ampelman-gubbar (den gröna gubben i trafikljusen) och livliga loppmarknader. Utomhuspizza och lemonad under kulörta lyktor och med kulhål kvar i väggarna. Staden, som innehåller så mycket kultur och historia men ändå idag, är så tillåtande.

Jag inbillar mig att 2020 är året då det vänder. Då platser blir lite ljusare. Lite öppnare. Lite vänligare. Lite kreativare. Det tar jag med mig och går hoppfull in i det nya året.

Gott nytt 2020!

Ps. Mina nyårslöften 2020

2020 lovar jag att ta makten över min skärmtid och bli bättre på att lyssna på mina barn. Jag lovar att ta makten över min träningshall, ta makten över soffan och tillåta vila, ta makten över min tid och bli bättre på att umgås med mina vänner, ta makten över teven och se mer serier, ta makten över mitt hem och prioritera sysslor, ta makten över mina impulsköp, ta makten över min garderob och inse att jag har så det räcker för flera år.

Årets film:

Den svensk-georgiska dramafilmen, And Then We Danced. Så skör, så äkta, så levande skildring om ett danskompani i Georgien. Om den förbjudna kärleken mellan två unga dansarna i ett homofobt samhälle.

Årets serie:

Babylon Berlin – om Weimarrepublikens sista år i Berlin. En sexton timmar lång djupdykning i den tyska mellankrigstiden. Spännande, dekadent och visuell serie med scener och dialoger jag tidigare aldrig upplevt och som knockade mig totalt.

Årets bok:

Silvervägen, svensk kriminalroman av Stina Jackson. En stämningsfull och berörande bladvändare om att orka vara stark när det är som mörkast.

Årets konsert:

Robyns enda spelning i Sverige. Trots kökaos, giriga arrangörer och envist regn fick Robyn mig att glömma allt, förutom det som hände på scenen. En ren masterclass i moderna pop och allt är så satans bra. Inte bara musiken utan precis allt. Scenografin, koreografin, bandet, dansaren, Robyn själv. Tillsammans blir allt ett stycke scenkonst i toppklass.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.