"Ensemblen, som består av en rad unga talangfulla skådespelare och musiker, gör en strålande insats och tar oss genom den lite snåriga historien på ett skickligt sätt."
Sigrid Josefsson har sett Värmlandsteaterns nya föreställning "Prinsessans rockband och den fasansfulla björnen".
När prinsessan vaknar en morgon har skogens alla djur letat sig in till henne, eftersom en fasansfull björn håller på att ta över och förstöra hela skogen.
Vad ska de göra för att få bort björnen och kunna flytta tillbaka ut i skogen igen? Prinsessan vet förstås på råd och beslutar sig efter avancerat planerande för att samla ihop sitt rockband för att lösa problemet. Det är inledningen till Värmlandsteaterns familjeföreställning, som bygger på Per Gustavssons omtyckta barnböcker om Prinsessan, och som innehåller det mesta av både bra teater, sång och musik. Det är en härlig samling djur som lever i skogen.
De söta hararna som hoppar omkring lite överallt, hårdrocksfantasterna grävlingen och vildsvinet, byggaren bävern, en frän hippie-igelkott och en riktigt klok och trygg älg. Prinsessans rockband är också en skön samling lirare, som bjuder på fantastiskt finstämda musiknummer, med den dragspelande ormen som en glimrande gästartist.
Värmlandsteatern ger en föreställning som visst fungerar för fyraåringar, vilket det har hintats om på förhand, men som snarare riktar sig till en något äldre publik. Det är en berättelse med flera viktiga budskap om hjälpsamhet, vikten av att vara snälla mot varandra och musikens betydelse som tydligt träder fram. Tekniken involveras också, vilket är ett kul grepp, men ibland känns det lite onödigt snurrigt, till exempel i sidohistorien om drakens trummande.
För att få med den yngre publiken ännu mer hade fler situationer som den hemma hos prinsen varit välkommet, med en mer lättfattlig tittut-humor som lockar till skratt hos både barn och vuxna. Kanske hade också björnen kunnat iklädas en mer mänsklig gestalt på scen, för att tydligare lyfta fram hur historien faktiskt slutar och vad som händer med björnen. Nu lämnar det lite förvirring efter sig.
Strålande insatser
Men ensemblen, som består av en rad unga talangfulla skådespelare och musiker, gör en strålande insats och tar oss genom den lite snåriga historien på ett skickligt sätt.
Det är en fröjd att se hur roligt de har på scenen och hur samspelta de är redan såhär på premiärdagen. Det här är en fin föreställning i trivsamt format, väl värd ett besök på Tempelriddaren. Varför inte som ett alternativ till den stressiga mellandagsrean?