Ta den ideologiska striden

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Jimmie Åkesson hävdar att ingen vettig människa kan förneka att gängkriminaliteten beror på etniska drag hos invandrare med vitt skilda normer och värderingar från oss svenskar. De flesta av invandrarna borde återvandra till där de kom ifrån, betonar han.

Reaktionerna från socialdemokratiska gräsrötter låter inte vänta på sig och sidoorganisationen Tro och Solidaritet har ambitionen att formulera en vidsynt migrationspolitik, men någon röst från den socialdemokratiska partiledningen hörs inte och inte heller från den viktiga interna oppositionen Reformisterna, som undviker frågorna som rör migration, flyktingproblematik och integration.

Varför går inte socialdemokratiska partiledningen till idémässig motattack mot dessa påståenden? Svaret blir istället ett undfallande och en anpassning till den av SD påstådda självklarheten. Borde inte socialdemokratin se till att SD svarar på vilka normer och värderingar det är hos invandrare som leder till gängkriminalitet och som skiljer sig från de ”svenska” kriminella gängen? Och hur man ser på det allt mer högröstade kravet på återvandring? För om det vore sant det Åkesson påstår borde ju motsvarande kriminalitet vara utbredd i de länder vilka invandrarna kommer ifrån, men så är ju inte fallet. Menar verkligen Åkesson att det är värderingar och normer inom islam som leder till gängkriminalitet? Halsstarrigheten hos den socialdemokratiska ledningen är påtaglig när det gäller att hävda en human social hållning i diskussionerna kring invandringens problematik och på allvar konfrontera SD:s politik och deras beskrivning av verkligheten.

Varför går inte det socialdemokratiska partiet till motattack och klargör hur arbetslöshet, trångboddhet, bristande tilltro till att kunna ta sig in i det svenska samhället på grund av språkproblem och brister i den nuvarande integrationsprocessen, är det som lägger grunden för utanförskapet? Varför tar inte socialdemokratin den ideologiska striden mot SD:s människosyn, vem invandraren är och vad som krävs för en positiv integrationsprocess för invandraren själv?

När SD trycker på och lyfter fram att dessa invandrare inte passar hos oss i Sverige, måste socialdemokratin orka försvara det mångkulturella samhället och samtidigt visa att just dessa påståenden om invandrarnas karaktär motverkar och försvårar integrationen och att SD:s politik befäster utanförskapet. När får vi åter höra den socialdemokratiska partistyrelsen offentligt uttala ett brett försvar för invandrarens närvaro i det mångkulturella Sverige, det är alltför länge sedan nu. Istället får vi höra socialdemokrater i Widar Anderssons anda uttala sig om att invandrarpolitiken under de senaste 15 åren är orsaken till SD:s allt starkare fäste i den svenska politiken, men vad har då varit fel och hur borde det rättas till, där blir det tafatt och tveksamt när man nu spelar med i SD:s påståenden och inte har utformat en självständig och human integrationspolitik.

Varför strävar inte socialdemokratins partiledning efter att utforma en egen agenda med betoning på förebyggande åtgärder? Åkesson påstår att man öst pengar över de man kallar utsatta områden till ingen nytta och att det krävs ”andra åtgärder”, vilka är då dessa ”andra åtgärder”? Vilka är socialdemokratins ”andra åtgärder”, på vilket grundläggande sätt skiljer sig dessa två partiers åtgärder åt i dagens konkreta ”hårda tagen”-politik? Behöver man inte erkänna att den ”socialdemokratiska” varianten av den nyliberala politiken gröpt ur välfärdssamhället och att stora nygamla ekonomiska resurser behövs för åter stärka och vidga den offentliga sektorn, och då också indirekt och direkt nysvenskarnas livsvillkor.

Det socialdemokratiska partiets tystnad gällande SD-Åkessons syn på bostadsområdena från miljonprogrammets tid är möjligen det mest förvånande i SAP:s undfallenhet. Åkesson påstår att dessa förorternas betongkomplex i sig själva framkallar kriminalitet, parat med att Åkesson hävdar att det är Sverigedemokraterna som skall bygga det nya folkhemmet. Det tragikomiska i detta uttalande är ju som alla socialdemokrater väl känner till, att dessa förortsområden byggdes just under rekordåren 1960- och 70-talen – den stora jämlikhetsperioden i det svenska samhället – för att möta bostadsbristen och tillgodose en rimlig och billig bostadsstandard för alla invånare i Sverige.

De problem som i dag finns i dessa områden beror inte på platsen i sig självt, utan är i stor utsträckning avhängiga av att det har drivits en ensidig befolkningspolitik parat med en ”valfrihetens” skolpolitik så att segregationen har tilltagit och dessutom har samhället lämnat och urholkat dessa platsers grundtrygghet.

En förbättrad integration behöver ta avstamp i en förnyelse av bostadspolitiken, vilken då borde sträva efter att bostadsområdena blir socialt och etniskt blandade, liksom att hyresrätter blandas med andra ägandeformer. Förnyelsen behöver omforma platsen så att ett stort antal naturliga mötesplatser för de boende finns i de gemensamma lokalerna och de öppna ytorna i området. Samhällets offentliga service- och myndighetsnärvaro måste återupprättas och ökas, såsom socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling, bibliotek, förskolor, skolor, fritidsgårdar, vårdcentraler och närvarande polis. Tilltron till samhället behöver stärkas och detta är ett av sätten, att på ett grundläggande plan säkerställa den sociala tryggheten – det vi brukar kalla välfärdssamhället måste gälla alla invånares dagliga livsvillkor i praktiken.

Det är hög tid att socialdemokratin slutar driva politik i takt med Sverigedemokraternas agerande och att socialdemokratin nu utformar en självständig human integrationspolitik som bottnar i det faktum att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle. Att lära oss hantera och leva i det mångkulturella samhället med konkret ingripande politik och med tålamod. Dagens mediekultur och politiska debatt uppmuntrar snabba ryck och ställningstagande i ögonblicket, men integration måste få ta tid om den skall vara meningsfull för den enskilde individen och för det gemensamma samhällets utveckling. Frågan är om en human integrationspolitik kommer att utformas av ”mittenpartiet” (S) och då lyckas göra sig hörd i det allt högre bruset av icke-medmänsklighet?!

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.