• idag
    5 aug
    15°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    6 aug
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    25°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    8 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Bo Kaspers Orkester - Ger en varm känsla i maggropen

Skivor
PUBLICERAD:
Bo Kaspers Orkester.
Foto: Sony Music
"Det är i det sofistikerade, rökiga och dunkla som gruppen briljerar."

Soulpop

Bo Kaspers Orkester

23:55
(Sony)

Redan vid 2001 och släppet av albumet "Kaos" minns jag att Bo Kaspers pratade om långt gångna planer på att spela in ett renodlat soulalbum. Det hade varit intressant att höra vad orkestern, vid tidpunkten giftigt högt hållna bland finsmakarna, hade kunnat koka ihop då.

Men bättre sent än aldrig, i elfte timman kommer skivan "23:55", signerad av ett nu betydligt tryggare, äldre och mer folkkärt band. Fast öppningsspåret "Det rullar på" är inte kul alls, i sin kunnighet blir det inte mer än en tryggare syssling till något från Orups debutalbum.

Det är inte ettrigheten som är sångaren Bo Sundströms bästa trick, men allt tar sig mer och mer längre fram på resan. Det är i det sofistikerade, rökiga och dunkla som gruppen briljerar. Första gången det bränner till på riktigt allvar är "I baren", där visionen om bitterljuv soul gifter sig med de jazzblå toner som Bo Kaspers Orkester snidat fram över decennierna. Det blir en utmärkt Chris Isaac-viskande låt om sommarvarma stadsnätter och den lockande ensamheten.

Gruppen har tveklöst haft kul på jobbet men det gäller att det inte blir referens-SM av alltihop. En kort blinkning till "Walk on the Wild Side" må väl vara hänt, men om inte Curtis Mayfield och The Impressions förtjänar royalties ur "Vill du dansa" är världen orättvis.

Desto mer välförtjänt låtskrivarkredd till gospelräkan "Finaste". Herregud, vad fint Sundström sjunger när han avväger hänget på stavelserna med millimeterprecision. Han får nog inse att han är så mycket mer elegant crooner än nervig charlatan.

"Där vill jag vara" hittar också tonen, det är luftigt och glittrande, hoppfullt och romantiskt, med omistliga wacka-wacka-gitarrer.

Även om "23:55" är en bit från de första tre-fyra albumens guldkant ger den en varm känsla i maggropen. För om något alltid är rätt så är det väl när ett band vågar göra ett sammanhållet album som befinner sig en bit från den inmutade trygghetszonen.

När de ska plocka ur katalogen på kommande vårturnén kommer fem-i-tolv-låtarna sticka ut från första anslaget.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.