Nicole Sabouné - Dramatiken vibrerar i stillheten

Skivor
PUBLICERAD:
Nicole Sabouné.
Foto: Pressbild
"Allra vassast är kanske 'For Us'. Med ett slags malande och sammanbitet driv för den tankarna till både Nick Cave och PJ Harvey, Sabounés egna husgudar.

Gothpop

Nicole Sabouné

Come My Love
(Playground Music)

Nicole Sabouné kan nog känna sig ganska tacksam över att ”The Voice” floppade i Sverige 2012; att förknippas med den typen folklig av underhållning brukar vara tämligen oförenligt med en långvarig och innovativ karriär. Men en positiv påföljd av tv-programmet var att hon plockades upp av Ola Salo. Han bidrog till några av låtarna på ”Must Exist”, Sabounés poppigt postpunkiga debutalbum, och tack vare talangjaktens låga tittarsiffror kunde hon komma undan brännmärkningen och skaffa sig en egen publik.

Uppföljaren ”Miman”, 2015, tog ett längre steg från kommersialismen och klev rakt ut i gothens bombastiska mörker. Hyllningarna från recensenterna haglade och en utlandslansering drog igång. Men istället för att accelerera så bromsades musikkarriären. Energin hade tagit slut för Sabouné som lade om kursen mot kemistudier.

När hon nu kommer tillbaka är det med en EP på ett blygsamt antal av fyra låtar men desto vågsammare är innehållet. Själv beskriver hon sin nuvarande process som utforskande, en som tar och måste få ta tid. För närvarande behandlar texterna förlorad kärlek. Det var det enda temat som kom ut och fick plats, säger hon, efter det att en långvarig relation tagit slut.

Och dramatiken vibrerar i stillheten. Inledande ”Nowhere To Go” ekar ensamt som en prärievarg i ett öde nattlandskap. Gitarren är olycksdiger och monoton, utan lager av effekter, och ett dovt muller föser en mot nedgången. På ”Keep It Inside” går den dimhöljda hotfullheten över i ren sorg som hänsynslöst exponeras av den alltid så praktfulla sången.

Men allra vassast är kanske ”For Us”. Med ett slags malande och sammanbitet driv för den tankarna till både Nick Cave och PJ Harvey, Sabounés egna husgudar. Till sist blir det en återhållsam pianoballad. En fin avslutning med en strimma hopp. Om man lyssnar välvilligt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.