Mindre ilska – för demokratins skull

Debatt
PUBLICERAD:
Bråk i ukrainska parlamentet. Men även utan handgemäng kan debattklimatet vara alldeles för hårt, vilket bara lockar bråkstakar och andra olämpliga personer till politiken, resonerar skribenten.
Foto: Maks Levin
Det kan inte ha gått någon förbi att världen befinner sig i något som kan liknas vid en brytpunkt.

Demokratin möter motstånd, och det är inte bara Bolsonaro, Putin, Trump och Erdogan som reser sig som auktoritära hökar ute i världen – utan också en glidning av hela det europeiska mittfältet mot en mer auktoritär ordning. I några av dessa exempel är förmågan att utnyttja en dov och diffus ilska en del av framgångsreceptet.

De som verkar i områden som värnar det demokratiska utrymmet, bland annat journalistiken och politiken, möter på olika sätt detta. Även i Sverige. De är två helt olika skrån där den ena ska bevaka den andra – båda ser mer ilska, mer hat, mer oresonlighet. Med digitala hjälpmedel är det enklare än någonsin att uttrycka förakt. Skriva plumpa saker till kvinnliga journalister, även hot – eller låta en politiker få veta att den minsann är dum i huvudet en regnig söndagskväll.

Om vi bortser från de grövsta övertrampen, finns en ilska i lokala politiska frågor som är tveksam huruvida den är sund ur ett demokratiperspektiv. Saker debatteras, det är bra! Ibland tufft. Men det kantrar då och då. Höghus, vindkraftverk eller sagoparker. Fel eller rätt? Katastrofer är de ändå knappast. Det går att vara för eller emot det mesta på tämligen goda grunder.

Debatt ska förstås inte behöva vara ett kramkalas, men det måttband som mäter graden av harm skulle må bra av lite perspektiv. Vissa saker är värre än andra; vi lever med fred, vi har åsikts, tryck- och mötesfrihet. Vi har olika partier, ett levande och vitalt föreningsliv. De flesta är ense att det är mycket som kan bli bättre. Kanske är det ändå så att just det vi har, har blivit så självklart att vi inte uppskattar det nog?

Om en betydligt hårdare retorik blir den gängse, där allt blir svart eller vitt, ont eller gott – blir en konsekvens att politiken antagligen får betydligt svårare att locka vanliga hyggliga människor som vill göra nåt bra för samhället de lever i. Väldigt få njuter av att puckla på varandra, och de som gör det gör antagligen klokt i att fundera på vad det beror på, snarare än att bli politiker.

En sådan hårdhet riskerar också stöta bort såväl ungdomar som oliktänkande. I långa loppet kanske några av Trumps avlägsna släktingar griper makten även här, som ”talar för folket” men som enbart gynnar sig själva. Jag vill tro att de flesta vill något annat.

Istället för att skruva upp tonläget ytterligare behöver vi antagligen sänka den en smula, så att vi kan uppfatta nyanserna och förstå vad den andre har att säga. Inte vara tysta eller tysta någon, men även utan att skrika oss hesa kan vi ju faktiskt tycka så olika som det bara går, låta debattens vågor gå höga och föra den sakligt. På så sätt kan den auktoritära vinden mojna, och framtiden se rätt ljus ut. Det tror jag vi klarar av.

Robert Halvarsson

Miljöpartist i Karlstad

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.