Taxi är kul – men inte i 46 mil

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag åkte taxi häromveckan. I en sisådär 46 mil.

Det var förstås inte självvalt. Först och främst hade min ekonomi inte tillåtit det – och skulle jag få för mig att åka bil så långt skulle jag garanterat ha tagit min egen om möjligheten fanns.

Nu fanns inte den.

Jag var på väg hem efter en lärorik och intensiv kursvecka i Kalmar när SJ-tåget som skulle ta oss därifrån blev försenat på sin färd från Göteborg. När tåget väl hade kommit till stationen, loket hade vänt och alla passagerare hade klivit på fanns det fortfarande en chans att hinna med det planerade bytet i Alvesta.

Då informerade tågvärden att lokföraren skulle ta sin lagstadgade rast på 30 minuter. Jag har förstås inga invändningar mot det, regler är regler, men det sköt givetvis allt hopp om att ta sig till Karlstad tågledes under fredagskvällen i sank.

I stället löste SJ det hela med taxi. Jag och ytterligare en värmlänning fick dela en bil som körde från Alvesta till Linköping (fråga inte) och väl i Östergötland väntade byte till en annan taxi som sakta och inte särskilt säkert transporterade oss till stationen i Karlstad.

Allt till den nätta kostnaden av 10 000 kronor, av taxametrarna i bilarna att döma.

Jag undrar om det inte vore billigare i längden för SJ att alltid se till att ha två lokförare på varje tåg?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.