Reflektioner från en som är äldre än nätet

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Krönikören reflekterar över internets intåg i vardagen och väljer att se fördelar framför nackdelar. På bilden en kvinna på ett äldreboende som provar VR-teknik som komplement till riktiga utflykter. Foto: TT
Foto: Pontus Lundahl/TT
”There's fifty-seven channels and nothin' on” skrev Bruce Springsteen och jag travesterar för 50-årsjubilerande internet:
”Hela världens kunskap ett klick bort och ändå röstar man på Sverigedemokraterna”.
Varför har något som är sådan tillgång blivit ett källa till rädsla för så många – eller är det antagandet också resultatet av desinformation? Älskar egentligen alla goda medborgare Internet lika mycket som jag?

Jag är alltså äldre än nätet – och jag var hyfsat omvärldsorienterad redan innan google fanns. Ett av mina uppdrag som folkbildare under 90-talet var att åka runt med projektet ”Senior-IT-a” där vi under halvdagar bjöd in äldre kvinnor för att informera om internets möjligheter. Mitt bidrag var bland annat att berätta hur jag träffat drömprinsen på nätet – nej, det var ingen dejtingsajt för de fanns inte, utan det var en e-postlista för journalister. Visserligen piggade mitt bidrag upp många damer som kom fram efteråt och frågade hur man hittade såna där e-postlistor - men det som verkade inspirera mest var ändå min föreläsarkollega som beskrev hur hon hade daglig kontakt med sina barnbarn i Australien, hur hon fick hälsningar och foton på ett sätt som var ganska otänkbart före det digitala livet.

Och förutom de sociala möjligheterna var mitt paradnummer att visa upp en sajt från Texas där en knasig bonde hade ställt upp en webbkamera i beteshagen och därifrån uppdaterade en ny stillbild var tjugonde minut. Det var fullkomligt fascinerande och häpnadsväckande att glo på ett antal biffkor som flyttade runt sig lite från bild till bild… min poäng var just hur himla oväsentlig den informationen var. Att man direktsänder från månlandningar är märkvärdigt och fullt förståeligt för det är historiskt - men en kossa i Texas som går och dricker vatten?

Idag är jag rätt nöjd med mig själv för att jag berättade om de där korna för det visar att jag hade en känsla för det extrema informationsgenombrott vi stod inför. Ändå hade jag förstås inte kunnat föreställa mig hur nätet skulle bli en självklar del av min dag.

Detta påstod IT-föregångaren Joakim Jardenberg redan i början av 2000-talet, han tyckte redan då att det var förlegat att skilja på IRL – eller ”köttvärlden” som ungdomarna kallade det – och den digitala närvaron, de flöt in i varandra hävdade han medan vi andra fortfarande tyckte att det var skillnad på ”verkliga” möten och internetmöten. Han fick rätt åtminstone vad gäller mig, idag tänker jag inte på om jag kommunicerar med andra via fysiskt möte, telefon, sms, e-post eller på sociala medier. Oftast kompletterar de varandra. Men vi kanske bör prata mer om hur den ständiga närvaron förändrar oss.

En sak är att man idag kan ha guldfiskminne om det mesta. Tågtider, öppettider för affärer, kostnader för entreer. vägbeskrivningar, scheman. Jag kan stå på parkeringen i Välsviken och jämföra priser på ex antennkablar i fem olika butiker och i bästa fall kan jag också se lagerstatusen så att jag inte behöver masa mig ur bilen i onödan när jag väl fattat beslut om var jag ska handla. Jag har ofta på gps-en då jag åker till skolan i Ransäter, inte för att jag inte hittar dit utan för att hålla koll på hur jag ligger till i tid.

Att träffas har också blivit mera luddigt, eftersom man hela tiden kan meddela att man är på gång eller har blivit försenad är klockslag mera ungefärliga och det gör inte om det är lite otydligt.

Att snigelposten och papperstidningar tunnar ut medan paketleveranser för internethandeln växer lavinartat kunde vi kanske ha förutsett men inte att det skulle gå så fort!

Men den största och viktigaste förändringen – som vi inte förutsåg och som vi fortfarande inte diskuterar tillräckligt – är det sociala, det här som var att ha kontakt med barnbarnen på andra sidan jordklotet. Facebook, Instagram, Snapchat och alla de här plattformarna håller oss ständigt uppdaterade om vad folk gör - eller snarare vad de vill att vi ska veta om deras liv. Jag har blivit lite allergisk mot det där, jag mår av någon anledning inte så bra av att scrolla igenom bruset av vad alla gör, det KAN vara att det får mitt eget liv att verka så tråkigt jämfört med alla immiga vinglas, fötter på sandstränder och svampkorgar. Fast jag tror illamåendet kommer sig av att se hur tyckomanin drar igång - ett inlägga om ex ensamkommande ger omedelbart en massa kommentarer och då spelar det ingen roll för mig om det är för eller emot, bara grejen att så många måste meddela sina känslor och åsikter skrämmer mig. Samtidigt som småsnacket i olika intressegrupper givit mig nya vänner och jag har sett människor kunna bryta sin psykiska isolering och våga sig ut i sociala grupper där de får stöd och inspiration.

Greta-fenomenet skulle förstås inte finnas utan internet men jag är nog mera fascinerad av hur det dyker upp folk som kan ta henne över världshaven bara sådär…

Jag väljer alltså att se fördelarna som vi egentligen bara har börjat exploatera än - förutom de här praktiska verktygen för omvärldsorientering värdesätter jag framför allt alla forum för att ex ge bort, byta, sälja eller återvinna, forum för att träffas, forum för att samåka, forum för att snabbt sprida information, forum för att stötta och hjälpa och mobilisera de demokratiska krafterna, de goda krafterna är överväldigande. Vilket gör det konstigt att vi pratar så mycket om ryska troll, hatstormar och desinformation som öses ut av de som vill skrämma och tysta oss.

Motkraften är förstås kunskap och kritiskt tänkande. Tyck inte innan du kollat fakta. Njut av allt värdelöst vetande som finns. Titta på kossorna i Texas – och rösta inte på Sverigedemokraterna!

Cecilia af Jocknick

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.