Historien slutade inte här

Ledare
PUBLICERAD:
Östtyska gränsvakter ser på när en del av Berlinmuren rivs ner 9 november 1989.
Foto: LIONEL CIRONNEAU
Berlinmurens fall för 30 år sedan skulle innebära historiens slut, ansåg statsvetaren Francis Fukuyama. Sovjetunionens sammanbrott utgjorde beviset för att ”västerländsk liberal demokrati är den slutgiltiga formen av mänskligt regerande”, hävdade Fukuyama.

Den 9 november 1989 skrevs världshistoria när gränsövergångarna i Berlin öppnades. Det blev slutet på 40 år av kallt krig och kommunistisk diktatur i östra Europa. En frihetsrevolution utan dödsoffer och våldsamheter spred euforisk glädje och enorma förväntningar.

Det blev inte som Fukuyama förutspådde. I dag gör han en helt annan, mer pessimistisk analys. I nya boken ”Identity. The demand for dignity and the politics of resentment” (Identitet. Krav på värdighet och bitterhetens politik) landar han i slutsatsen att världen befinner sig i en ”demokratisk lågkonjunktur”.

Murens fall knäckte inte kommunismen i Kina. Där kombineras i stället brutal diktatur med hejdlös kapitalism. Även i Vladimir Putins Ryssland frodas den hybrid som Fukuyama kallar auktoritär statskapitalism.

Förhoppningarna att Östeuropa snabbt skulle blomstra kom också snart på skam. Balkan exploderade i blodig nationalism och ett sönderslitande krig under första halvan av 1990-talet.

Att introducera marknadsliberalism och demokrati i de forna diktaturerna i östra Europa gick inte heller så enkelt och snabbt. Grundläggande förändringar tar tid och 30 år är i ett historiskt perspektiv inte särskilt många år.

När järnridån drogs upp passade de unga och välutbildade på att dra västerut. Litauen och Bulgarien har tappat var fjärde invånare. Likadant i östra Tyskland.

De som hade hållits tillbaka av muren flyttade så snart de fick chansen. De progressiva drog vidare, kvar blev de äldre och konservativa.

Många av de som blev kvar är besvikna. Demokratin och marknadsekonomin blev inte frälsningen för alla. I stället har de ekonomiska och geografiska klyftorna växt i Europa. De rika har blivit ännu rikare, de fattiga står kvar och stampar på samma plats.

Missnöjet skapar spänningar och gör att många söker sig till högernationalistiska partier och ledare för enkla lösningar. I östra Tyskland är högerextrema Alternativ för Tyskland näst största parti. AFD är starkast där utflyttningen och besvikelsen är som störst.

I Polen och Ungern monterar auktoritära ledare systematiskt ner demokratins grundfundament på väg mot det Ungerns president Viktor Orbán kallar en ”illiberal demokrati”. Den fria journalistiken trängs undan. Domstolar och utbildningsväsende politiseras.

Tilliten till samhället minskar. Misstron mot och förföljelsen av minoriteter växer. Oavsett om det handlar om judar, muslimer eller hbtq-personer.

Berlinmuren byggdes för att hindra människor att fly. Nu byggs i stället nya murar av Donald Trump i USA och Viktor Orbán i Ungern för att skydda sig mot människor som de kallar livsfarliga inkräktare . Även EU bygger murar mot omvärlden med hjälp av den allt mer diktatoriske Recep Tayyip Erdogan i Turkiet.

Murens fall var välkommet och lyfte levnadsstandarden för de flesta som levde bakom den. Men om inte mer görs för att öka jämlikheten och minska orättvisorna kan demokratin på sikt hotas även i det som i dag betraktas som stabila demokratier. Det är värt att tänka på när det firas på lördag.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.