Ska ungdomsgäng få skrämma hela samhällen?

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Pi Frisk / SvD / TT
Uppdrag Granskning visade ett reportage om en småbarnspappa som blev misshandlad av ett ungdomsgäng under Valborgsfirandet, inför mycket folk och många barnfamiljer.

Varför utsattes han för denna misshandel? Jo, han hade civilkurage nog att säga ifrån när ungdomsgänget trakasserade en kvinna, han tyckte det de gjorde var fel och sa till, för det blev han misshandlad och slagen till marken.

Det fanns många vittnen till misshandeln, trygghetsvärdar var på plats, händelsen filmades av ”någon” och polisen hade sex vittnen, men plötsligt fanns INGA VITTNEN.

Så trots att det var mycket folk som såg händelsen, så sa han att han kände sig ensam. Enligt polisen och befolkningen i samhället, så håller vissa ungdomsgäng på så här, de slåss och hotar, sen skräms de inblandade till tystnad. Det här var inget tungt beväpnat kriminellt gäng, utan ungdomarna i samhället.

Vart i hela friden är vi på väg, ska ungdomsgäng skrämma hela samhällen?

På detta Valborgsfirande hade kommunen avlönade trygghetsvärdar på plats, som vet att de ska vittna om de ser något, de borde ha sett enligt polisen, men inte ens de ville/vågade vittna.

Ingen ville vittna för de var rädda för eller hade erfarenhet av, repressalier för dom själva eller deras barn. Men vad ger det för signaler till dessa ungdomsgäng, vart hamnar ungdomarna sen, går de direkt in i gängkriminalitet?

Hur ska man kunna stoppa just gängkriminalitet, om det inte ens finns möjlighet att stoppa ungdomsgängen?

Varför har vi fått ungdomsgäng som håller hela samhällen i skräck?

Vad hände, vad gick fel, hur ska det styras upp igen?

Jag har bott i närheten av samhället som beskrivs, på den tiden kändes det långt från storstadens hårda puls, aldrig kunde jag väl tro att man i dag ska behöva vara rädd för ungdomarna i samhället.

Mannen som blev misshandlad hade med sig sin fru och sina små barn, de fick bevittna när han som vuxen man, make och pappa, blev slagen till marken av flera ungdomar, bara för att han sa ifrån något som var fel.

Jag tänker på ”våra” ungdomar, aldrig i min vildaste fantasi kan jag tro, att vi i vår kommun ska behöva känna rädsla för ungdomsgäng.

Vilket jag tror kan bero på...

att vi känner varandra,

att vi respekterar varandra,

att vi bryr oss om varandra,

att vi ser varandra,

att vi säger till varandra,

att vi lyssnar på varandra

och ”håller lite koll” på varandra.

Om man känner en tillhörighet, känner sig bekräftad, sedd, hörd och lyssnad på, så behöver man nog inte söka sig till stora grupperingar vars syfte är att slåss, hota och skrämmas.

Självklart finns det och har alltid funnits både slagsmål och ungdomsgäng. Men ungdomsgäng, med syftet att misshandla, hota, kränka och skrämma sina medmänniskor det har jag aldrig stött på.

Fru B direkt från hjärtat utan filter

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.