Avantgardet - Trallfritt men ruggigt bra ändå

Skivor
PUBLICERAD:
Avantgardet.
Foto: Anton Lernstål
Efter tre år och lika många album, kulminerande i 2018 års bästa skiva ”Alla känner apan”, har småländska Libertines- och Lou Reed-romantikerna Avantgardet bestämt sig för en kursändring.

Rock

Avantgardet

Mellan miljonprogram och Thailand
(Avantgardet/Border)

Tidigare producenten Jocke Åhlund får därmed 2019 stiga åt sidan för Pelle Gunnerfeldt som de senaste åren ansvarat för bandets liveljud.

Enligt egen utsago har duon sökt ett mer direkt sound än tidigare, en ljudbild som speglar bandets energi på scenen. Därför valdes hookar och melodier i stil med dem som förekom på ”Alla känner apan” medvetet bort. Allt gjordes för drivet. Allt slimmades för livekänslan.

Egentligen är det logiskt. Trots allt är Rasmus Arvidssons socialrealistiska beatlyrik det som främst lyfter Avantgardet från skaran garagerocksrevival-snören. När varannan låt har samma rullande gitarrkomp som Velvet Undergrounds "Sweet Jane", utan smittsamma refränger som kan distrahera från berättelserna, är det ju därmed bäddat för en perfekt Avantgardet-skiva. Riktigt?

Oriktigt! Att ett band som har potentialen att leverera popsmockor som ”Ut i natten” och den hjärtskärande ”Sarajevo” – kärleksballaden som alla skolklasser borde sjunga på sina avslutningar – avstår från sitt kall, är så provocerande att jag gnisslar tänder.

Men frustrationen, den varar bara i några timmar. Efter andra lyssningen träder nämligen ”Mellan miljonprogram och Thailand” fram i sitt rätta ljus. Inte som en upplyftande, nedslående och fullkomligt omtumlande lyssningsupplevelse som föregångaren – men som ett utmärkt knippe låtar i sin egen rätt.

I synnerhet är ”Bara dom vilsna” ljuvlig. ”Här är det bara dom vilsna som hittar fram”, sjunger Rasmus Arvidsson i refrängerna om trasproletariatets undanskymda tillvaro, ”bland all avundsjuka och skam. Här ekar bara av jobben som försvann.”

Textrader som bränner, trots att de skyms av något så pråligt som en trallvänlig gitarrslinga som kan utmana Bob hund i sin melodicitet.

”Roundabout i självtvivel”, ett musikaliskt syskon till ”Homerton high street”, och balladen ”Nybro torg” om ett olyckligt livsöde på ett bortglömt småstadstorg, är nästan lika bra.

Slutomdömet blir att Avantgardet fortfarande är relevanta. Mer relevanta än de flesta till och med. Trots att de tagit ett halvt steg tillbaka.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.