Politik kan vara en konst och konsten politisk, men den som styr politiken bör akta sig för att styra konsten.
Enligt de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv och att njuta av konst. Genom FN:s konvention har Sverige åtagit sig att respektera den frihet som är nödvändig för skapande verksamhet (art 15). Den konstnärliga friheten ingår som en självklar del av lagstadgad yttrandefrihet, som en grundläggande fri- och rättighet. Trots det ser vi i dag med stegrande oro hur konstens frihet inte bara ifrågasätts, utan också klåfingrigt börjar kringskäras av politiker. Vi ser exempel i flera kommuner, där konsten och dess frihet hotas genom plötsliga ekonomiska neddragningar, men också av direkta ingripanden med mer eller mindre uttalade krav på innehåll, färg och form – av rent politiska skäl.
”När konst köps in av kommunen ska tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö, sättas framför utmanande samtidskonst.” Så lyder punkt 200 i den handlingsplan som Sölvesborgs kommunfullmäktige nyligen antagit. I Nacka har det under våren 2019 uttryckligen kommunicerats att konsten i kommunen inte ska vara rebellisk eller kritisk, utan enbart samhällspositiv. I Gävle driver Sverigedemokraterna aktivt frågan att stänga Gävle konstcentrum och i Järfälla påbjöd kommunens politiker att ett offentligt konstverk måste byta färg från röd till gul – för att inte signalera ”fel” politik. Exempellistan kan tyvärr göras längre. Det är exempel på politiskt styre som inte drar sig för att använda konst och kulturpolitik för att påverka våra åsikter.
Konstfrämjandet vill nu ringa i varningsklockan – och vi kommer att ringa hårt i den runtom i hela landet, om det krävs.
Fri konst är en förutsättning för ett levande och demokratiskt samhälle. Konst och kultur är viktigt. Det är det rum och den spjutspets som kan kilas in i vårt gemensamma offentliga rum, i det rummet blir vi tänkande människor. Vi ringer i varningsklockan, för att vi ser att den fria konsten nu lever under hot.
Historiskt sett har konst och kultur alltid setts som en viktig del i hur vi gemensamt delar ett samhälle. Och i Sverige har traditionen varit att politiken bidrar till att möjliggöra konst och offentlig kultur, men att hålla armlängds avstånd till konst- och kulturskaparen. En tradition och värdegrund som är viktig. En lika viktig värdegrund som att media ska vara oberoende och kunna granska vår demokrati och ge en röst åt alla. En mångfald av fria uttryck ger ett skydd mot dogmatiskt likriktad kultur och konst med en skämd lukt av diktatoriska tendenser.
Att politiker ger sig i kast med att definiera vad ”tidlös och klassisk” konst är leder inte bara till att ”armlängds avstånd” istället blir ”rakt i ansiktet” – det låter sig heller inte göras. Det som idag av någon anses vara ” utmanande samtidskonst” kommer en gång att anses vara ”tidlöst och klassiskt”, det finns det gott om historiska exempel på.
Konstfrämjandet arbetar med uppdraget ”konst för alla”. Vi gör det övertygade om den fria konstens roll för både individers och samhällets positiva utveckling, och vill att alla ska ha tillgång till konst och kultur i ett jämlikt samhälle. Vi producerar och sprider konst över hela Sverige, genom konstverk, utställningar, böcker, pedagogik och möten. Tillsammans med konstnärer, publik, deltagare och medlemmar ger vi viktiga perspektiv på vår samtid. På så vis bidrar vi till en av samhällets hörnstenar, som vi menar nu börjar naggas på i och med politiska beslut som fattas runtom i landet.
En fri konst är en central del av demokratin och för vår förståelse av att vara människa. FN har i en rapport (2013) påpekat att kulturevenemang kan förtjäna samma skydd som politiska protester. Vi instämmer. Därför uppmanar vi nu samtliga politiker i Värmland att hålla i de historiska lärdomar vi har – och fortsatt hålla på den viktiga principen om armlängds avstånd mellan politik och konst.
Den väg som Sölvesborgs och andra kommuner nu stigit in på gör vårt öppna samhälle fattigare, mer inskränkt och odemokratiskt.
Vi behöver alla rusta oss för otillbörlig påverkan på demokratins byggstenar – håll konsten fri!
Beatrice Högå
ordförande Konstfrämjandet Värmland
Monica Fundin Pourshahidi
ordförande Konstfrämjandet Riks