• idag
    29 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      2.2 mm
  • fredag
    30 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    31 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    2 nov
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Att våga se ålderdomen i vitögat

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Pontus Lundahl/TT
Jag sitter på ett äldreboende någonstans i Värmland. Jag läser högt ur en diktsamling av Dan Andersson. Runt bordet sitter en samling äldre människor. De tittar på mig med sina pliriga ögon, följer intensivt med i dikten.

Det enda som hörs förutom mina ord är ljudet av skedar som skallrar när kaffekopparna lyfts från sina rangliga fat. En man i sin rullstol tycks inte alls lyssna på mina ord, utan sitter mest och gapar ut i det tomma. Hans kaffekopp står fortfarande odrucken på bordet. Jag är precis inne i en av Dans mörkare texter om sorg och längtan då höstsolen letar sig genom gardinen och spills ut på bordet framför oss. En dement dam avbryter plötsligt min recitation med att på bred dialekt utbrista "Tett! Nu kom sola också! Sö gött!".

Jag har under åren då och då besökt äldreboende runtom i länet och läst mina egna och andras dikter. Det är en speciell form av uppträdande som ger väldigt mycket tillbaks, sällan har jag känt mig så uppskattad som då jag läser dikter för äldre människor. Det konstiga är att jag aldrig pratar om det. Jag brukar vanligtvis stolt deklamera för min omgivning allt det jag konstnärligt företar mig med; Att jag minsann ska uppträda på Dramaten! Att jag är på turné med Västanå Teater! Att jag ska läsa dikter på en stor festival! Mina gig på äldreboenden säger jag dock inget om. Är det för att jag skäms för dessa uppdrag? Är det inte nog häftigt och coolt för andra i mitt flöde att få ta del av?

De flesta av oss besöker kanske inte ett äldreboende förrän en familjemedlem hamnar där, om ens då. Ålderdom är något som skrämmer oss. Vi låtsar nästan som om den inte existerar. Kanske andras ålderdom påminner oss om vår egen dödlighet? Att vi också en gång kommer bli gamla. Jag var själv nervös första gången jag besökte ett äldreboende för att läsa dikter, som att ålderdom är ett smittsamt virus. Det enda jag blev infekterad av var kärlek. Aldrig hade jag som människa känt mig lika behövd och viktig, att mina små dikter kunde få människor att må bättre i själen. Det fina jag upptäckte var också att mötet med de gamla även gav mig något. Genom att lyssna på deras erfarenheter i livet så fick jag perspektiv till mitt eget. En känsla av ödmjukhet inför den korta tiden som är oss till låns. Det är nyttigt att då och då sätta saker i perspektiv. Jag har också lärt mig att gammal INTE behöver vara synonymt med gaggig. De flesta jag mött på äldreboende är fortfarande blixtsnabba i både humor och hjärta. Det ingiver hopp. Det är kanske inte så farligt som jag tror, att bli gammal. Att sen bli refererad till som Lelle pöjk när en är 38 år var kanske också bra för självkänslan, vem vet.

Även om det jag oftast möts av kärlek och värme så finns det jobbiga stunder. Jag kan mötas av både gråt och ilska. Det är saker som också kommer fram på en plats där demensen obarmhärtigt suddar ut människor. Tyvärr så fungerar ålderdomen ibland så. Det kan vara skoningslöst och smärtsamt att bli gammal. Att åldras är mänskligt i all sin obarmhärtighet. Kanske är vår tids rädsla för ålderdomen en rädsla för livet självt? Vi kommer allihop en dag bli gamla. Att omfamna och ge tid för de äldre är kanske lite som att ge tid och omfamna oss själva i framtiden. Jag tror vi behöver utmana vår rädsla. Våga sätta oss bakom den där skramliga kaffekoppen. Låta hjärtat fyllas av den där känslan av att vi mitt i våra ändliga och sårbara liv ändå kan ha det fantastiskt.

Ismael Ataria

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.