Jag längtar efter båt igen

Krönikor
PUBLICERAD:
Det känns som om vi är de enda i hela Kristinehamn som inte har en båt. Trots att vi bor mitt i denna fantastiska skärgårdsstad. Nu börjar i alla fall jag bli sugen på att skaffa en. Igen.

I så fall vill jag vara allt annat än en bryggseglare. För mig är båt inte en penisförlängare utan ett transportmedel. Den vill jag använda för att fiska, bada och andra upplevelser. Därför vill jag ha en liten med kärra som man lätt kan lägga i och flytta på.

Varför har jag inte köpt någon än då? Det är förenat med minst lika stort underhåll och tid som vår husvagn. En motorbåt är dessutom kostsam att köpa och köra. Kön till båtplats är heller inte rolig.

Men en liten båt kan stå vid husvagnen. Och det är otroligt roligt och avslappnande att vara på sjön. Då kanske det blir mer fiske än en gång var tionde år, så fiskelinan inte blir fnöske.

Senast jag ägde en båt var i tonåren hemma i Grums. Jag och min far köpte en tillsammans, när jag började tjäna egna pengar. Den hade vi ända tills hans demens gjorde att vi inte orkade ta ansvar för båten. Då bodde jag redan i Kristinehamn hade lång väg för att använda eller greja med den.

Ett tag funderade jag på att köra den hit men då kom båtplatskön och resten av livet emellan. Vi sålde båten och jag hoppades på att återvända till sjön senare. Där står jag nu.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.