Min petimetervätte har fått livsluft

Krönikor
PUBLICERAD:
Om man har ordvrängande som yrke så blir man lätt lite skadad. Inom mig sitter en ond liten vätte och gnisslar tänder inför de språkliga grodor som omger oss alla. Men jag är inte ensam.

Ganska nyligen sökte och fick jag medlemskap i Facebookgruppen "Anonyma språkpoliser" (en lite småmärklig benämning då man på Facebook inte är särskilt anonym alls, men i alla fall). Där är det fullständigt fritt fram att låta de där mästrande vättarna få fritt spelrum.

Och jisses vilka petimetrar som dväljs ute i stugorna, undertecknad inkluderad.

De vanligaste inläggen är frodiga exempel på språkets grammatiska utarmning, ofta hämtade från olika media, skyltar, restaurangmenyer, bruksanvisningar och så vidare.

Men det finns också utrymme för extrem navelskådning; såsom vad som egentligen är pluralformen på kaffe, hur asterisk ska användas korrekt och om det räcker med en prick eller om det verkligen krävs en ring över "a" i "å" (ja, det gör det).

I kommentarsfälten, som ofta slingrar sig långa, har vissa tagit på sig rollen av svensklärare och rättar nitiskt eventuella stavfel eller meningsbyggnadsfel eller andra missar hos övriga. Det är ofrivilligt komiskt, olidligt och underbart på en och samma gång.

Och framförallt ger det ett utlopp för aggressionerna. Nästa gång nån säger "ejenklien" på P3 eller skriver "lungt" i ett FB-inlägg är det bara att kasta sig in i stödgruppen. Gôtt!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.