Sprängda bröder och ryska hingstar

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Är det bara från svensk horisont som Nobelprisen är världens mest berömda, något som till och med en taxichaufför i Kuala Lumpur känner till?
Helt klart är det i alla fall känt i populärkulturen, Sheldon Cooper (i tv-serien ”The Big Bang Theory) refererar ständigt till den dag då han ska motta priset, och filmen ”The wife” bygger hela intrigen på att en man tilldelas Nobelpriset i litteratur.
Ändå var det svindlande nära att det inte blev några priser alls.

Lagom till att alla årets pristagare presenteras släpps en ny biografi om Alfred Nobel, skriven av Ingrid Carlberg som lagt ner ett par år på att plöja allt brev och andra efterlämnade papper plus läsa in sig på Alfred Nobels samtidshistoria. Och det ska ju sägas att jag inte ens hunnit läsa boken än, blotta skriverierna runt den har fått mig att göra egen research för att här finns uppenbarligen en fantastisk historia.

En av de saker som slår mig är hur självklart vi tycker att Nobel är väldigt svensk och för oss värmlänningar extra nära genom Karlskoga, Bofors och Björkborns herrgård.

Men faktiskt tillbringade Nobel merparten av sitt liv utanför Sverige. Hans pappa gick i konkurs i Stockholm och emigrerade till Ryssland för att söka sin lycka (herregud, runt 1840, han hade lika gärna kunnat dra till Amerkat och då hade Alfred möjligen kallats ”svenskättling...) Efter några år följde familjen efter och den då elvaårige Alfred Nobel bodde sedan 21 år i Sankt Petersburg.

Föräldrarna var ändå angelägna att ge sina barn kunskap om sitt ursprung så Alfred och hans syskon fick undervisning i svenska – se där något för Sverigedemokrater med flera ”ta-seden-dit-man-kommer”- talibaner, att lära sig av. Att undervisas i hemspråk och bli stolt över sina rötter gjorde att Alfred hade en naturlig förankring i Sverige som han återvände till några år. Fast det var nog inte Sveriges förtjänst utan ryssarnas. Krimkriget byggde välstånd åt familjen Nobel som hade ammunitionstillverkning som bas redan före Alfreds dynamitpatent men då kriget var över sinade ryska militärens beställningar som fått Alfreds pappa att satsa på expansion till stor fabrik. Här kan jag ju dra andra filosofiska slutsatser som gynnar SD, se till att behandla invandrare uselt så åker de hem och blir multimiljonärer i hemlandet på pin kiv. (Äsch!)

Nu blev det istället en konkurs (igen) och Alfred återvände till Stockholm där han fortsatte att utveckla dynamiten. Innan han kom på hur man kunde stabilisera nitroglycerin så var sprängmedelshantering ytterst vanskligt, explosioner i de nobelska företagen var vanliga och Alfreds bror Ludvig dödades till och med vid en sådan fabriksolycka i Sankt Petersburg.

Men det var ju detta med ”svenskheten” – Alfred stannade bara några år i Sverige innan han flyttade till Hamburg och fortsatte sin utveckling, den här anknytningen till Karlskoga beror vad jag förstår på att han köpte AB Bofors-Gullspång i Karlskoga för att göra skjutexperiment med nya krutsorter. 1894 och sedan bodde han på Björkborn under ett par somrar… inte direkt bygdens son om man säger. Alfred reste annars mycket, bodde mestadels i Paris och då han dog hade han flyttat till San Remo, Italien.

Så hur blev det Nobelpris och varför blev de svenska? Det spekuleras att bror Ludvigs död kan ha haft med saken att göra, av misstag trodde dåtidens dagspress att det var Alfred som strukit med och i nekrologerna stod bland annat att han bidragit till mycket våld och krig genom ammunitionstillverkningen. Det gillade inte Alfred att läsa. Men man kan också se att Alfred Nobel var en mångsidig människa med breda intressen och han hade en blivande karriär som poet på gång (lite beklämmande att den alternativa yrkesbanan knappast hade skapat miljonvinster som kunde anslås till bland annat litteraturpriset…).

Alfred Nobel var en skarp affärsman som slogs för sina patent, men han var också för samtiden radikal och argumenterade bland annat för allmänna socialförsäkringssystem. Han fick inga barn och som han dessutom trodde att ärvda rikedomar inte var nyttiga satte han upp det testamente som blev basen för Nobelprisen.

Tydligen var den skarpe affärsmannen Nobel inte riktigt lika tydlig då det gällde sin sista vilja och hans testamente som han skrev under den 27 november 1895 (finns att läsa på nobelprize.org/alfred-nobel/alfred-nobels-testamente/) blev genast bestritt av efterlevande släktingar. Vilket när man läser testamentet verkar lite närigt, Alfred hade nämligen sörjt väl för dem – och gett bort 100 000–200 000 kronor var till sina syskonbarn – i dagens penningvärde motsvarar 200 000 kronor ungefär 15 miljoner kronor, det känns rätt ok tycker jag… Men nej, familjens hopp stod till att Alfred faktiskt bott i Paris och följaktligen egentligen var fransk så testamentet skulle behandlas enligt fransk lag – och då hade det inte blivit några priser.

Nu stöttes och blöttes detta fram och tillbaka, lite överklaganden hit och dit men till slut kom fransmännen fram till det som säkert alla Karlskogaungar får lära sig då de läser hembygdshistoria: Alfred Nobel hade importerat ryska orlov-hingstar som stod uppstallade i Karlskoga. Och fransk lag säger ”där en man har sina hästar där anser han själv att han har sitt hem”.

Ett fascinerande levnadsöde som jag inte ens hunnit läsa biografin över ännu, kanske önskar jag boken i födelsedagspresent eftersom jag fyller just den 27 november, se där ett tecken från ovan…

Men när jag läser om Nobelpristagare och tittar på Nobelfestligheter i framtiden (klänningarna!) så kommer jag att associera till hemspråksundervisning, sprängda bröder och ryska hingstar – och hur nära det var att ett av Sveriges numera stolta flaggskepp aldrig avseglade!

Cecilia af Jochnick

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.