Farbror har fått börja gymma igen

Krönikor
PUBLICERAD:
Senast jag satte min fot i ett gym var nog där omkring Jesu födelse. Lite drygt.

Det kändes åtminstone så när jag förra veckan gjorde första passet i det lilla gymmet med utsikt över gräsytorna vid Kolsnäs. Smått förvirrad försökte jag tråckla mig in i den bensparksmaskin jag tagit sikte på, men efter att ha fått till rätt inställningar av de ungefär 437 varianter det gick att välja på så flöt det nog på.

Mitt ena korsbandsopererade knä är för klent, tyckte sjukgymnasten som ordinerade mig tre månader av explosiv och tung framsidalårträning med avstämning redan om en månad igen. Då hoppas jag att den något kringflytande knäskålen börjar falla på sin rätta plats...

Nog är det på tiden att en börjar ta hand om kroppen igen, med ännu ett ryggskott känner man sig i skrivande stund inte riktigt som de 34 år det står att jag borde vara enligt min födelseattest. Alternativet är väl att sluta leka med den nyss fyllda 4-åringens nya leksaker, och det ser jag som uteslutet. Och jag vet att du undrar – nej, det är inte hans trumset (!) som är boven den här gången. Den förstör andra kroppsdelar i stället.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.