Hur slipper Viken nitlotten?

Insändare
PUBLICERAD:
Karlstad växer – men biltrafiken behöver minska. Hur ska den ekvationen gå ihop? Vad säger kommunens ansvariga politiker?

När Karlstad får sitt nya resecentrum ska Hamngatan förbi stationen bli en så kallad stadsgata, med färre bilar och mer affärsverksamhet ut mot gatan.

Det innebär mer privat- och kollektivtrafik i stadsdelen Viken. Samtidigt ska det byggas mycket i närområdet, och fler bostäder och arbetsplatser innebär förstås också ökad trafik.

Om detta skrev jag en debattartikel i VF 12 juni. Jag efterlyste svar från kommunens politiska företrädare, men de uteblev.

Strax efter att artikeln publicerats kom nyheten att Trafikverket tilldelat Karlstad 155 miljoner kronor till Vikenförbindelsen, en satsning på kollektiv- och cykeltrafik i stadsdelen.

Det är ett statligt stöd till hållbara stadsmiljöer som kommunen lyckats ro hem. Stödet syftar till att fler ska välja cykeln eller åka kollektivt, och det är naturligtvis utmärkt.

Men när kommunen samtidigt planerar för att leda om biltrafik från Hamngatan till Sjömansgatan, så är det svårt att se hur det ska uppnås. Det känns faktiskt ganska ironiskt att kommunen beskriver det framtida Viken, allt mer omgärdat av fordonstrafik, som en ”hållbar stadsmiljö”.

"Om fler som kan väljer andra färdsätt än bil ger det en avlastning av trafiksystemet som ger mer utrymme för de som verkligen behöver bilen", sa Karlstads stadsbyggnadsdirektör i somras.

Smaka på den meningen: Den andas förhoppningar, men nyckelordet är ”om” – ”om” fler väljer, inte ”när” fler väljer.

Den ”vision” för Viken som kommunen tagit fram säger mycket om detaljerna i trafikplaneringen, men ingenting om de stora frågorna: Hur undviker Karlstads kommun att Viken drar nitlotten när de framtida trafikstråken planeras? Räcker det med att satsa på kollektiv- och cykeltrafiken? Måste man inte också göra det mindre attraktivt att ta bilen genom centrala Karlstad?

Ulf Nordström

Vikenbo

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.