Här dumpas de oönskade

Ledare
PUBLICERAD:
Flyttlassen går från storstäderna när kommunmedborgarna de inte vill ha dumpas i glesbygden.
Kommunalrådet Jan Sahlén (S) får det till 48 personer som flyttat – eller snarare flyttats – till Kramfors i Västernorrland från nio andra kommuner sedan 2017.

Social export, kallar vissa det. Mer ärligt vore det att kalla det social dumpning. För det handlar inte om förhoppningsfulla medelklassfamiljer som söker lugnet utanför storstaden, utan om samhällets olycksbarn.

De utslagna, de sjuka, de invandrade. De som behöver mer av samhällets stöd. De som av sina forna hemkommuner krasst sagt upplevs kosta mer än de smakar och får vissa rika kommuner att anlita coacher specifikt för att göra sig av med dem.

Man skickar dem, med en liten slant på fickan och löfte om en ljusare framtid – eller med ett bistert hot om hemlöshet – till Kramfors. Eller kanske Bengtsfors eller Hagfors. Kommuner som inte bara har –fors i namnet gemensamt.

Man är brukssamhällen som upplevt stora strukturomvandlingar under flera decennier – och en stor utflyttning med den. Samhällen som därtill tog ett stort ansvar att ta emot den strida ström av asylsökande som kom till Sverige 2015.

När det gäller Kramfors betyder dumpningen minst ett par miljoner i ökade kostnader för försörjningsstöd. Finns dessutom missbruksproblem eller psykisk ohälsa med i paketet blir det inte bara dyrare utan även mer komplicerat.

På många håll i Värmland ser det faktiskt ännu värre ut.

Det är en del i ett systematiskt utnyttjande av glesbygden som redan måste betala för barnomsorg och skola för ännu en generation unga som sedan lämnar kommunen bakom sig för en framtid i storstäderna.

Den sociala dumpningen är inget nytt fenomen utan har pågått i decennier. Storstäder som skyller på bostadsbrist och köper sina, av olika anledningar, hemlösa en enkelbiljett på tåget till en annan del av landet för att slippa besväret att jaga boenden och bekosta försörjningsstöd. En budgetsanering där blir en budgetförlust här.

Att dumpningen tagit extra fart de senaste åren handlar till stor om att den etableringsersättning som kommunerna fått för de nyanlända bara betalas ut i två år. Efter det kommer inga mer pengar utifrån och kan den nyanlända då inte försörja sig själv – ja, då belastas kommunens budget. .

Det är då de ”exporterande” kommunerna lockas att dumpa dessa nyanlända i en annan del av landet. De skickas varsomhelst där det finns lediga boenden och uppenbarligen helt oavsett skicket på boendet och förutsättningarna till jobb.

Expressen har under sommaren uppmärksammat detta växande problem just i Värmland där ibland praktiskt taget rivningsfärdiga hyreshus långt ute i glesbygdskommunerna fyllts med nya inflyttade. Före detta kriminella, människor med aktiva missbruk eller psykisk ohälsa och nyanlända, huller om buller och till höga kostnader, både socialt och i pengar, för kommunerna.

Mikael Dahlqvist, S-riksdagsledamot och tidigare kommunalråd i Hagfors, skrev redan i våras en fråga till ansvarig minister hur regeringen tänkte agera för att sätta stopp för detta.

Svaret ger dock lite hopp till de utsatta kommunerna. ”Vi gillar det inte, men kan inget göra”, är den korta sammanfattningen.

Förhoppningen tycks stå till en pågående utredning om socialtjänstens ansvar, bland annat för bostadsförsörjning. Men bostadsbristen i Stockholmskommunerna är ingen övergående kris.

Högerstyret vill ju ha det så. Så länge de kommer undan med det, kommer de fortsätta dumpa sina oönskade i andra kommuners knän – och sen fortsätta klaga på hur skatteutjämningen är orättvis.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.