Mutor och dopning förstör festen

Ledare
PUBLICERAD:
Emiren av Qatar shejk Tamim bin Hamad Al Thani tillsammans med IAAF:s ordförande Sebastian Coe under invigningsceremonin i Doha.
Diktaturen Qatar borde aldrig ha fått arrangera VM i friidrott. Landets ledning har även mutat sig till fotbolls-VM om tre år. De internationella idrottsorganisationerna är fortfarande korrupta och går dit pengarna finns, oavsett hur smutsiga de är. Det kastar en mörk skugga över det som borde vara en glad idrottsfest.

Det kallas sportwashing när länder försöker förbättra sitt dåliga rykte genom att stå som värd för de största idrottsevenemangen. Ryssland lyckades köpa till sig både vinter-OS i Sotji 2014 och fotbolls-VM 2018. Kina och Peking har fått både sommar- och vinter-OS.

Svinrika oljeemiratet Qatar är värsta exemplet på att mutor lönar sig. Det finns en rad skäl varför landet är olämpligt som arrangör. Gästarbetare har jobbat under slavliknande förhållanden när de byggt arenorna, med ett okänt antal dödsoffer som följd.

Det heta klimatet med temperaturer uppåt 40 grader är direkt olämpligt för elitidrott, vilket bekräftas av att det krävs luftkonditionering på Khalifastadion för att de tävlande ska orka. Maratonloppen avgörs mitt i natten, men går ändå i livsfarlig värme och luftfuktighet.

Landet saknar idrottskultur och de flesta av de egna tävlande är importerade. Intresset för friidrott är lågt och läktarna gapar mestadels tomma.

Landet har en unken medeltida lagstiftning, med spöstraff som regel. De bryter ständigt mot de mänskliga rättigheterna. Homosexualitet är ett allvarligt brott, som kan straffas med döden. Klädrestriktioner gäller för kvinnliga reportrar som inte får visa för mycket hud.

Journalister och aktiva hukar och böjer sig tysta för kraven. En enstaka protest i form av en regnbågsfärgad tävlingssko är allt av motstånd som synts.

Lagom till VM briserade också två dopningsbomber. Tyska tv-programmet ”Testosteronskandalen” (finns på SVT Play) avslöjar hur internationella friidrottsförbundet IAAF genom sitt regelverk tvingar kvinnor med naturligt höga testosteronvärden att antingen medicinera, göra en könskorrigerande operation eller avstå från att tävla.

Det är inte ”fair play” att tvinga kvinnor till operation för att få tävla. Ingreppen fördöms av världsläkarförbundet. Några som har genomgått operation har fått sina liv förstörda. IAAF blånekar till inblandning, men dokumentären visar något annat.

Det finns andra som på ett onaturligt sätt försöker förbättra sina prestationer. Mitt under tävlingarna stänger amerikanska antidopningsbyrån Usada av stjärntränaren Alberto Salazar i fyra år för brott mot dopningsreglerna.

Salazar tränade brittiske långdistanslöparen Mo Farah som i stor stil vann sex VM- och fyra OS-guld. Han fastnade aldrig i något dopningstest, men misstanken föds ändå: Var han verkligen ren när han tog sina guld?

Nu har Salazar sex löpare som tävlar i Doha. Holländska Sifan Hassan vann överlägset 10 000 meter, amerikanske Donovan Brazier tog guld på 800 meter. Tränarens dopningsavstängning väcker tvivel om hur de har blivit så bra. De som dopar sig ligger dessvärre ofta steget före antidopningsbyråerna.

Friidrott är en klassisk och fantastisk sport ända sedan antiken. Synd bara att det olympiska mottot citius, altius, fortius (snabbare, högre, starkare) ständigt ska förmörkas av korruption, mutor och otillåtna preparat. Det förstör mycket av glädjen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.