Lång väntan för Värmland

Ledare
PUBLICERAD:
Vid årsskiftet lämnade landshövding Kenneth Johansson sitt uppdrag i Värmland, och ännu är hans efterträdare inte utsedd. Här med konstnären Tony Warren som målat hans porträtt.
Nu har det gått mer än nio månader sedan landshövding Kenneth Johansson lämnade residenset i Karlstad och flyttade hem till Dalarna och ännu har inte hans efterträdare utsetts. Irritationen växer, men tänk om det är så att de som fått erbjudandet har tackat nej.

Regeringen har utan tvekan tagit gott om tid på sig att utse en landshövding i Värmland. Att Kenneth Johanssons förordnande gick ut vid årsskiftet var känt långt dessförinnan. Men vid den tiden fanns bara en övergångsregering, som inte gärna kunde ta sådana beslut.

Sedan följde en turbulent och dramatisk regeringsbildning. När den väl var klar borde civilminister Ardalan Shekarabi och hans chef Stefan Löfven kunnat hitta en lämplig person för uppdraget som ”konungens befallningshavare” i Värmland.

Det tycker också hela Värmlandsbänken i riksdagen. Kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson säger att det är respektlöst och att smärtgränsen är passerad. Moderaterna Pål Jonsson och Marléne Lund Kopparklint tycker det är oacceptabelt och uruselt hanterat.

Socialdemokraten Gunilla Svantorp menar att den bortre gränsen börjar närma sig, utan att ange var den går. Värmland går i väntans tider och undrar inför varje torsdag när regeringen sammanträder: Får vi en hövding i dag?

Nu har inte Värmland gått under i avsaknad av en ordinarie landshövding. Vikarien Johan Blom har hållit ställningarna, dock utan att vara lika mycket i det mediala rampljuset som Kenneth Johansson.

Landshövdingens och länsstyrelsens roll har också reducerats de senaste årtiondena. Myndigheten ägnar sig mest åt kontroll och tillsyn. Tunga utvecklingsfrågor ligger i dag mer hos regionerna.

Men det spelar ändå roll vem som är landshövding. Han eller hon behöver inte bara klippa band och ordna festliga program för kungafamiljen. Han eller hon kan samla länet och driva regionens frågor hårt mot centralmakten i Stockholm.

Varför dröjer då regeringens beslut? Statsminister Stefan Löfven har fått frågan varje gång har varit på besök i Värmland och svaret har varit att frågan bereds. Nu byter civilminister Ardalan Shekarabi departement så det kan dröja ännu en tid.

Någon brist på kandidater borde det inte vara. Om det inte går att hitta en stark, drivande och samlande kraft från näringslivet finns det några ”avdankade” politiker att välja bland.

Till exempel liberalerna Jan Björklund och Cecilia Malmström, miljöpartisten Gustav Fridolin och socialdemokraten Anna Johansson. Margot Wallström föreslår en del, men hon har bestämt sagt nej och regeringen utser inte heller en landshövding som just fyllt 65 år.

Kan det vara så att landshövdingeuppdraget inte längre är så attraktivt och att de som fått erbjudandet har tackat nej? Eller, hemska tanke, att Värmland inte är ett drömlän att ta över? Vi har till exempel en åldrande befolkning, låg utbildningsnivå, en dålig jämställdhet och några kommuner som är närmast konkursmässiga.

Vem det nu blir som tar över har med andra ord en del problem, eller utmaningar som det heter i dag, att ta sig an.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.