Hur länge ska föräldrarna orka?

Insändare
PUBLICERAD:
Att det är ett stressigt liv som förälder tror jag många håller med om. Om man som oss bor i en stad utan släktingar är det ännu jobbigare, då ingen finns som kan ge en hjälpande hand. Om man som oss dessutom har ett barn med en dubbel neuropsykiatrisk diagnos så är det nästintill omöjligt att överleva.

BUP i Karlstad har gjort utredningarna men erbjuder inget mer för att ge stöd åt barnen och föräldrar för att orka vardagen förutom en föräldrautbildning på fem gånger. Vi har efterfrågat grupper där barn kan möta andra barn med liknande diagnoser och få stöd men inget gensvar alls. Om min dotter skulle försöka begå självmord är vi välkomna att höra av oss igen, är budskapet som förmedlas.

Var tredje månad ska vi ringa och förnya recept och här behövs det några veckor för att lyckas få tag i personal då telefontiderna är få och ständigt byter tider. Detta är oerhört stressande och 1177 är lika svårt att hitta i som en labyrint när det gäller att förnya recept.

Vi kämpar med skolan, att fylla hennes fritid med livskvalité då avsaknaden av kompisar gör att vi utgör hela hennes sociala värld. Man glömmer bort inom psykiatrin att vi föräldrar drar ett oerhört stort lass och gör inget för att underlätta för oss. Vårdbidraget blev vi också av med då försäkringskassan måste göra sina besparingar, vilket gör att jag som förälder måste jobba heltid för att få runt ekonomin samtidigt som min dotter behöver mig för att få sina vardagsbehov att fungera. Vad kostar det att ha sjukskrivna föräldrar på grund av utmattningssymtom? Ska det behöva vara så här? Vi som har barn med handikapp som inte syns ska klara av allt själva och då alla system i skola, fritid och jobb är anpassade efter ”normalstörda”, så gör det att så mycket extra läggs på oss. Jag tycker det vore på sin plats att man verkligen undersöker hur många föräldrar som är sjukskrivna på grund av att deras barn inte får rätt möjligheter i livet.

För rullstolsburna bygger man ramper och har handikapptoaletter, för hörselnedsatta finns det ljudslingor i klassrummet. För blinda finns särskilda skolor och för dyslexi finns läromedel inlästa i olika lästjänster. Jag vet att det säkert finns mycket mer att göra för dessa grupper men vad gör man för barn med NP-diagnos? Jag kan inte komma på mer än medicinering som är omöjlig att förnya. Utifrån sjukvårdens fall och i detta fall BUP så är detta lika med noll. "Numret är upptaget, var vänlig försök senare" är det man möts av varje gång.

Uppgiven mamma

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.