Ett kvartssekel i Folkbladets tjänst

Krönikor
PUBLICERAD:
Måndagen den 3 oktober 1994 knallade jag in på VF:s lokalkontor i Torsby och tog plats vid ett av skrivborden. Nu är frågan: var är guldklockan?

Ja, på nåt mystiskt sätt har snart ett kvartssekel förflutit, och med undantag för några tjänstledighetsår för studier har jag varit Folkbladet trogen. Förklaringen är tokenkel: jag trivs förbannat bra med såväl jobbet som arbetsplatsen och kollegorna.

När man kikar tillbaka har dock en del hänt. Här kommer lilla listan på de största förändringarna inom VF-murvlandet de senaste 25 åren.

1) Tekniken. Mobilsamtalen kostade sex kronor minuten på dagtid, texterna lagrades på fem-och-en-kvartstums floppydisketter och de analoga fotorullarna skickades med bussen varje dag klockan 18. Internet var ännu oanvändbart.

2) Bevakningen. Vi rapporterade från varje fullmäktige i (nästan) alla kommuner, oavsett vad som stod på dagordningen. Till och med de socialdemokratiska arbetarekommunernas möten fick frekventa besök.

3) Numerären. Då hade VF runt 120 medarbetare varav närmare 50 på redaktionen. Tolv av dem lokalredaktörer. I dag har vi totalt 19 journalister som gör en tidning med i princip samma ambitionsnivå.

Och bubblaren: vi ägs numera av NWT. Nåt helt otänkbart 1994 - men det innebär nog att det är därifrån guldklockan ska komma. Jag väntar idogt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.