Olov Antonsson - Bäst när lite lort släpps in

Skivor
PUBLICERAD:
Olov Antonsson.
"På avslutande ”Kärleksfullt och solkigt” river det nästan till."

Pop

Olov Antonsson

Vagabondhjärta
(Gaphals)

Olov Antonsson debuterade 2016 med ”Nere och ute i AC län” som charmade sig hela vägen till kritikerkårens luttrade hjärtan och på uppföljaren är mycket sig likt. Det är supervän svärmande nostalgipop som vimlar av naturbeskrivningar, bitterljuva minnen och, såklart, referenser till den västerbottniska bygden. En drogfri Håkan Hellström ungefär.

Efter halva skivan är jag rätt mätt på det milda men mot slutet, när de romantiska årstidsskildringarna avtar och lite lort släpps in i lyriken, lyfter det. Olov Antonsson låter sig där vara osympatisk och skavd under ”Rädd sen 85”, Tina Kärkinen och Amanda Runestams säregna röster friskar upp med sina inhopp och på avslutande ”Kärleksfullt och solkigt” river det nästan till.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.