Kunskap ett låtsasspel?

Insändare
PUBLICERAD:
"Rolf Edberg var ju ett typexempel på en person som stod utanför, som ställde en massa frågor utan att få ett enda grundläggande svar."
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Angående Peter Frankes ledare i VF 18 september.

När Peter Franke skriver om miljöhoten är det den gamla vanliga visan. Men för att kunna komma tillrätta med de överhängande hoten måste man väl veta vad det är som hotas?

Om man ska laga en bil, måste man veta var felet sitter. Men det, påstår jag, kan vi inte veta med vår nuvarande världsbild, d.v.s. Upplysningstänkandet. Vad livet är får vi aldrig veta genom ett mikroskop, bara genom att leva det. Uttryckt på annat sätt: Utanför ett skeende får vi aldrig kunskap om detta skeende. Kunskapen kan bara komma genom att vi är en del av skeendet. Och vår nuvarande världsbild dömer oss till att stå utanför som objektiva betraktare med allt vad det innebär av främlingskap inför liv, natur och människa.

Rolf Edberg var ju ett typexempel på en person som stod utanför, som ställde en massa frågor utan att få ett enda grundläggande svar. Jag kallar hans världsbild, identisk med den nuvarande, för ”förtryckarens världsbild”. Vad den går ut på, sedan Francis Bacon och René Descartes, är framför allt att bevara den mänskliga makten. Men är man en del av ett skeende, livets och naturens, saknar man makt. Vi får alltså motsatsparen: makt som är maktlöshet (vi står utanför skeendet) och maktlöshet som är makt (att vara en del av skeendet). Idealet är förstås en mänsklig makt om inte rör sig utanför skeendet utan är en del av det.

Nu säger många: Vi har visst kunskap. Den har byggts upp under flera tusen år. Det är ett låtsasspel, säger jag, som man förstärker genom Nobelpris, utnämningar, en hel hierarki av elever, lärare, docenter och professorer. Upplysningen tuffar på och därmed den maktlöshet som bor i makten. Förtryckarens världsbild står stadigt och uttrycks genom en låtsaskunskap, som monopoliserar vetandet: ”Vi är här av en slump.” ”Vi är produkter av evolutionen”. Jag har sagt det många gånger: En produkt kan aldrig ta fullt ansvar för sig och sina handlingar.

Skenbar kunskap uttrycker sig med orden: så är det, det är sanningen. Det kan aldrig verklig kunskap göra, aldrig använda de orden. Skenbar kunskap har man. Den sitter ganska löst påklistrad. Verklig kunskap är man. Den kan inte avlägsnas eller förstöras. Vi måste alltså, för att göra det nödvändiga bytet av världsbild, röra oss i riktning mot att vara vår kunskap.). Det gör vi genom att i handling visa vad kunskap är: öka jämlikheten, minska klyftorna i samhället, montera ner kapitalismen, som är Upplysningens ekonomiska sida, och bygga upp ett annat samhällssystem. Innanför kapitalismen kan vi inte lösa miljöproblemen, lika lite som med socialism, vad det nu är. Som jag ser det är jämlikhetssträvan det enda som kan lösa problemen på lång sikt, möjligheten att en gång kunna säga om oss alla: vi är sanningen.

Gunnar Odhner

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.