Inte mycket att hurra för

Ledare
PUBLICERAD:
Finansminister Magdalena Andersson (S) presenterar budgetpropositionen för 2020 under en pressträff på Rosenbad i Stockholm.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Att en S-ledd regering lägger en budget som ökar klyftorna och ojämlikheten är inget att hurra för. Samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna ger budgeten helt fel fördelningsprofil.

Finansminister Magdalena Andersson talar om ett bra, brett och konstruktivt samarbete kring budgeten. Men Socialdemokraterna har fått betala ett högt pris för att hålla ihop januaripartierna.

Moderaternas och Kristdemokraternas servettskiss till budget med 20 miljarder kronor i skattesänkningar i år minskade reformutrymmet rejält inför budgetförhandlingarna.

Nu skryter C och L om liberala framgångar i skattesänkarbudgeten. Ja, nog har de genomfört en lyckad förhandling. 16 miljarder kronor i skattesänkningar ska ställas mot åtta nya miljarder till välfärden.

Centern hyllar sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga genom ingångsavdraget, men den riskerar att bli lika dyr och ineffektiv som den var när alliansregeringen gjorde samma sak under förra årtiondet.

Liberalerna skryter med att de äntligen fått igenom avskaffandet av värnskatten. Stefan Löfven gick med på det som Fredrik Reinfeldt sa nej till i åtta år.

Diagrammen från finansdepartementet visar tydligt vilka som vinner mest på budgeten. Det är män med höga inkomster. Budgeten ökar de snabbt växande klyftorna och spär dessutom på ojämlikheten. Det är bedrövligt och skär i ett rött hjärta.

Ett nytt skattesystem ska enligt januariavtalet tas fram under mandatperioden, men det ser avlägset ut. I stället gör budgeten skattesystemet till ett ännu mer dåligt sytt lapptäcke.

Det finns också positiva delar i budgeten. Kommuner och landsting får mer statsbidrag till skola och omsorg, pengar omfördelas från storstäderna till glesbygden och pensionärerna får både sänkt skatt och ökade bostadsbidrag.

Problemet är att det inte räcker. Behoven är betydligt större än resurserna. 1,3 miljarder kronor till arbetsmarknadspolitiken är otillräckligt efter slakten på Arbetsförmedlingen.

En halv miljard till socioekonomiskt utsatta glesbygdskommuner som tog ett stort ansvar under flyktingkrisen förslår inte långt. Filipstad får tolv miljoner kronor extra, men har ett underskott på 30 miljoner att ta hand om.

Budgeten är en besvikelse och sossarna måste få mer genomslag i förhandlingarna framöver. Ska Sverige hålla ihop kan inte klyftorna fortsätta öka. Ska Socialdemokraterna finnas kvar som ett statsbärande parti kan de inte bedriva alltför liberal politik.

En borgerlig riksdagsmajoritet har tvingat Löfven att göra upp högerut. Det är ändå viktigt att hålla dörren öppen åt vänster och då är S-föreningen Reformisternas alternativa budget värd att studera.

De vill göra om det finanspolitiska ramverket, byta överskottsmålet mot ett balansmål och skilja på drift och investeringar. De vill skapa ett progressivt skattesystem där förmögenheter, arv och fastigheter beskattas hårdare. De vill ha en New Green Deal med massiva investeringar i bostäder, grön industri och infrastruktur.

Reformisterna visar att vi har råd med betydligt mer, och det borde inte vara omöjligt för Socialdemokraterna att övertyga väljarna i nästa valrörelse om att det är rätt väg.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.