Snuvade på tusenlappar

Ledare
PUBLICERAD:
Har du ett bostadstillägg som väntar på dig?
Foto: Henrik Montgomery/TT
– Nästa år kommer ­garantipensionen och ­taket till bostadstillägget för pensionärer att höjas, sa statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring i tisdags.
Det är bra välfärdspolitik. Riktade satsningar direkt mot pensionärerna med de allra lägsta pensionerna. Satsningar som kan göra hela skillnaden för den som lever på marginalerna.
Om pengarna når fram.

Men för var tredje fattigpensionär, nästan 130 000 personer, och 40 000 personer med sjuk- eller aktivitetsersättning fryser bostadstillägget inne. De ansöker nämligen inte om pengarna – och snuvas på hundratals, kanske tusentals kronor i månaden, år efter år.

Ja, enligt Riksrevisionen är faktiskt snittsumman som de 170 000 som missat att söka bostadstillägget är berättigade till, 1300 kronor i månaden.

1300!? Vem med en pension på under 15 000 kronor i månaden eller med låg sjuk- eller aktivitetsersättning tackar frivilligt nej till i snitt 1300 skattefria kronor – eller över 15 000 kronor per år?

Kvinnor. Dubbelt så många kvinnor som män missar att söka bostadstillägget, noterar Riksrevisionen som slagit larm om detta tidigare.

Okej, men det förklarar ju inte varför.

Riksrevisionen tror det handlar om att många helt enkelt inte vet att de är berättigade, eller att de inte förstår sig på ansökningsblanketten.

Men då är det förstås något som skymtar där bakom som ingen nämner… Rädslan över vad som kan hända om man gör fel.

Där vissa med förbluffande nonchalans inte tvekar ett ögonblick innan de ber företag kalla jobbet de ska utföra för något annat på kvittot så det kanske kan göras ett rot- eller rutavdrag, eller likt den värmländska moderata riksdagsledamoten försöka dra av kostnaden för tandblekning (!) i deklarationen – ja där skräms andra av rubriker om hur myndigheter krävt tillbaka tio- och till och med hundratusentals kronor från pensionärer i felaktigt utbetalade bidrag.

Det är bara nån månad sedan en äldre kvinna i Härnösand krävdes på 270 000 kronor för att hon inte anmält att hon blivit sambo utan fortsatt få änkelivsränta utbetalt felaktigt i många år.

Rädslan att som en äldre fattig person riskera hamna i djup skuld sent i livet och därtill utpekas som någon som försökt roffa åt sig något de inte hade rätt till måste tas på allvar. Speciellt om det betyder att så många tvingas leva utan pengar de har rätt till. Pengar som kunde ha lyft dem ur fattigdom.

Och Riksrevisionen har flera förslag till åtgärder där berörda myndigheter ges i uppdrag att tillsammans aktivt leta efter de 170 000 personerna och utforma riktade insatser att nå dem istället för att sitta och vänta på att de äldre ska komma till dem. Kanske går det även att samköra register?

En annan lösning är lika uppenbar: det måste öppnas fler lokala statliga servicekontor där man kan få hjälp med myndighetskontakter – och myndighetsblanketter – av en riktig person.

Även här finns faktiskt skäl till optimism. I regeringsförklaringen berättades statsministern om fyra nya beslutade servicekontor, två i Västerbotten och en vardera i Dalarna och Värmland, med löftet om fler.

Det är bra. Rädsla för att göra fel ska inte snuva våra allra mest utsatta på pengar de behöver och har rätt till.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.