Följ Cicely Saunders exempel

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Janerik Henriksson/TT

Min dröm om Tusensköna fortsätter; den fiktiva drömarbetsplatsen med både hemtjänst, korttidsboende, avlastning och palliativ vård.

Tusensköna, där man tar emot vårdtagare dygnet runt, med handplockad personal som har ett holistiskt förhållningssätt och som arbetar utifrån Cicely Saunders dikt:

"Du betyder något för att du är du.

Du betyder något till det sista ögonblicket i ditt liv och vi ska göra allt vi kan

för att inte bara hjälpa dig att dö i frid, utan även leva tills du dör."

Dame Cicely Saunders var sjuksköterska, kurator, så småningom även läkare och grundare av S:t Christopher's Hospice i London. Hon utvecklade ”Total pain”-konceptet och ansåg att smärtan alltid ska betraktas och behandlas som en helhet.

Men för att förstå helheten, måste man få syn på delarna, vilket innebär både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Hon var en klok kvinna, som redan i slutet av 70-talet, när jag arbetade på Serafimerlasarettet, gjorde mig intresserad för palliativ vård.

Jag önskar att jag hade hennes kraft och kunskap, men jag är varken kurator, sjuksköterska eller läkare, så jag får nog stanna vid drömarbetsplatsen Tusensköna.

För hur det än är så har vi som omvårdnadspersonal, vi som jobbar allra närmast vårdtagaren, inte lika stora möjligheter att påverka hur vården ska utformas.

Inom hemtjänst ska vi idag utföra samma vård och omsorg som sjukhusen tidigare hade ansvar för. Vårdtagare kommer hem allt snabbare, med större vårdbehov än tidigare och ibland i sent palliativt skede.

Det är ett mycket givande och intressant arbete vi har, vi möter vårdtagare som är tacksamma för att få vårdas i sin hemmiljö vilket känns tillfredsställande.

Men detta gäller långt ifrån alla. Vi möter även vårdtagare som skulle känna sig tryggare på sjukhus eller korttidsboende, men de platserna är nog idag minimerade.

Hur tänkte och tänker de som bestämde/bestämmer?

De hade eller har nog varken min eller Dame Cicely Saunders syn på god vård och omsorg!

Jag vårdar gärna alla som önskar det i hemmet, utifrån min kompetens. Men min allra högsta önskan är att man lyssnar på vårdtagaren och att hen har möjlighet att åtminstone i viss mån välja vart de vill vårdas.

Det bör även finnas en möjlighet att dygnet runt, få komma in på en trygghetsplats, en gräddfil/öppen retur eller vad man vill kalla det.

Är man multisjuk och känner sig otrygg, så kan det vara tryggt att höra personalens röster i korridoren, i stället för att ligga ensam. Kanske i en stuga på skogen och vänta på att någon från hemtjänst ska komma.

Kan man inte erbjuda detta, vilket jag förstår kan vara svårt, när platser stängs ner inom både kommun och på sjukhus, då måste man i stället förstärka personaltätheten inom hemtjänst. Det går inte att på minsta möjliga personalstyrka och tid, utföra mesta möjliga insatser hos multisjuka vårdtagare, där de flesta är äldre och vissa i ett sent palliativt skede.

Hur ska vi hinna förstå helheten, få syn på delarna för att ge en optimal smärtlindring, när vi ibland knappt vågar fråga hur de mår… för det inte finns tid att invänta svaret?

Det är dags att inse att hemtjänst bedriver vård och omsorg på hög nivå och därför behövs resurser. Vi behöver möjligheter att utföra våra uppdrag på samma villkor som övriga inom vården. Vi behöver ökad personaltäthet, kunskap och tid, så att vårdtagarna känner att:

"Du betyder något för att du är du,

Du betyder något till det sista ögonblicket i ditt liv och vi ska göra allt vi kan

för att inte bara hjälpa dig att dö i frid, utan även leva tills du dör."

Fru B – direkt från hjärtat

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.