Vi såg rött i vintervädret på mossarna

Krönikor
PUBLICERAD:
Det finns inget bättre än att träffa er därute, sedan 40 år. Jobbet med guldkant.

Men det får ju finnas gränser för det också, så nu räcker det med jobb tre dagar i veckan för att ägna mer tid åt min henne, barn och barnbarn, bygga hönshus (jodå) och åka mer skidor när väl snön kommer.

För det gör den, lika säkert som att det kommer att regna i dag och resten av hösten. Sen i somras.

Vi har redan upplevt allt på en och samma dag, i måndags. En ovanlig måndag. Andre september. Ovanligt ledig. I fritidskläder på från start och en fantastisk utdelning på höjderna i skogen där vi bor, och det den ger.

Vi såg rött vart vi än vände oss. Långt ifrån ilska, enkom av glädje. Lingonskogen fanns trots allt, vi hade nästan gett upp men kunde där köra fingrarna under bären och få händerna fulla av lingon.

Solen sken, vi fikade i riset. Men satt för länge. Det skulle straffa sig när molnen hopade sig över Byamossarna och åskan kom med dunder och brak, oberäkneligt skyfall. Hagel slog igenom regnkläderna, ner i lingonhinkarna, täckte dem och marken. Som om vintern kom i en hast och lade sig i backarna där så många åker skidor i Arvikas fjällnära omgivning.

Men hösten måste få chansen först, så att lingonröda tuvor inte står där förgäves. Utan bären hamnar hos oss.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.