Iggy Pop - ändå en skiva värd att minnas

Skivor
PUBLICERAD:
Iggy Pop.
Foto: Rob Baker Ashton
Det här må jag säga, är en riktigt sjabbig skiva som ändå skänkt mig mycket mer glädje än en massa annat slentrianutmärkt som passerar mitt bord.

Rock

Iggy Pop

Free
(Loma Vista/Caroline)

Så handlar det också om 72-åringen Iggy Pop som behandlat sitt hantverk med kompromisslöshet ända sedan tiden i The Stooges i slutet av sextiotalet.

När den gode Iggy för artonde gången gått in i studion för att spela in ett soloalbum är det alltså inte särskilt överraskande att han plötsligt velat lägga stor vikt på pratsång övergående till spoken word och jazzbakgrunder. Och även om det är i just det fältet som vi finner albumets bästa spår, går jag tvärsemot mina vanliga rutiner och börjar istället med det sämsta - för att det paradoxalt nog är det roligaste.

Lågvattenmärket ”James Bond” är så tjurskalligt att det inte spelar någon roll att det ryser i en. Jag älskar att han någon gång kommit på hooken ”she wants to be your James Bond” och tyckt den är så fyndig, alternativt cool, alternativt så samtida rätt att den förtjänar upprepning i det oändliga. Allt sker utan märkbar poäng eller finess, men med orubblig självkänsla. (Låten är självklart också vald som singel och video).

Iggy Pops ärrade och åldrade röst, någonstans mellan Johnny Cash och David Bowie, kommer mer till sin rätt i det stillsamma. ”Page” är till exempel riktigt lysande, en svepande och storslagen Sinatralåt med sång som inte alltid riktigt bär och skira jazziga konstmusiktoner. Även ”Solalil” är riktigt fin - trots nödrimmet tipsy och gypsy - med rastlösa industribeats, loungig trumpet och blinkningar till jättesena Bowie.

Så helt oävet är det inte, men det är ändå som sagt det oävna som ger mig mest underhållning. ”Dirty Sanchez” är ju bara en call and response-sörja med mycket svordomar och lite stadga, men varför inte liksom? Efter resans toppar och ganska förfärliga dalar hejar jag fortfarande på Iggy Pop, en av punkgenrens främste pionjärer och uttolkare. Den här gången blev det musik långt från topplistan, men en skiva jag definitivt kommer att minnas.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.