Mycket skrik för lite ull

Ledare
PUBLICERAD:
Centerledaren Annie Lööf jublade över att den skattesänkning för glesbygd som den rödgröna regeringen införde och alliansregeringen slopade, nu kommer tillbaka.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Skatten sänks för de boende i 80 kommuner, efter en budgetöverenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. Och det är ju kul. Men vad Centern, som marknadsför detta hårt som en vinst, glömmer att berätta är att det handlar om är en återkomst av en rödgrön skattesänkning de var med att ta bort.

830 000 svenskar omfattas, berättar Centerledaren. Det handlar om dem som bor i landets 80 mest utsatta kommuner som ska få 1650 kronor per år i skattesänkning från och med årsskiftet.

Det är huvudsakligen om norr- och värmlänningar som ska få de 137 kronorna mer i månaden – och det ska, säger Annie Lööf, vara något av en kompensation för att dessa betalar väldigt höga kommunalskatter för en sämre kommunal och regional välfärd än på andra ställen i landet.

Men när Annie Lööf därför glatt förkunnar på Facebook att ”Centerpartiet är garanten för att hela landet ska få likvärdiga och rättvisa villkor” blir det ju snarast skrattretande.

Inte bara för att 137 kronor per person och månad i riktade skattesänkningar inte på något sätt åstadkommer ”likvärdiga och rättvisa villkor” och inte heller bidrar till att stärka den kommunala och regionala välfärden – utan även för att det alltså är samma skattesänkning och samma pengar de boende i glesbygdskommunerna fick 2002-2006 av den rödgröna regeringen som del i en grön skatteväxling. En skattesänkning som den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 slopade…

Samma pengar. Men nu vill alltså tydligen Centern ha beröm för att de ”räddar” landet.

Nja. De 1,35 miljarder kronorna som reformen kostar är snarast smörjpengar från regeringspartierna för att få Centern att backa upp förslaget till nytt skatteutjämningssystem, det stora system som faktiskt spelar roll för vilken välfärd man kan få om man bor i glesare delar av landet.

Men det går tyvärr inte att överbrygga klyftan mellan land och stad med skattesänkningar. Förstås inte heller med ett utjämningssystem som ”bara” försöker kompensera för låga inkomster på ett ställe och höga kostnader på ett annat. Inte långsiktigt.

Att bara flytta runt pengar, och i dagsläget alldeles för lite pengar, skapar inte den förändring som krävs i glesbygden.

För det krävs även insatser som kan göra skillnad på den demografiska kris där unga, alldeles oavsett vad de själva vill, pressas ut från glesbygden ut till städerna längs med kusten eftersom det är där de kan hitta jobb. Bakom sig lämnar man de äldre som måste försöka bära kostnaderna själva men tvingas skära ner och skära ner på allt som finns i glesbygden så att de unga aldrig tycker det är värt att återvända.

Då spelar de andra, lite mindre uppmärksammade, satsningarna i den kommande budgeten lite mer roll än några kronor mer på fickan: ett driftsstöd för dagligvarubutiker i glesbygd och satsningar på infrastruktur – både spår och vägar och bredband.

Men nu gäller det att det blir mer av samma. Sånt som inte bara gör det möjligt att bo glesbygd utan också hitta jobb och driva företag där. Staten måste gå före och utlokalisera fler myndigheter och servicekontor vars närvaro skapar efterfrågan på lokala företag, men det räcker ju inte.

Centern slår på stora trumman för 137 kronor mer i fickan på glesbygdsborna. När kommer resten?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.