Barnen kan inte säga upp sig

Insändare
PUBLICERAD:
"Det är dags att börja lyssna på förskollärare och barnskötare nu och inte bara se vad som är bäst ekonomiskt."
Foto: NTB
Förskollärare riktar kritik om planerna på en storförskola på Hammarö.

Föreställ dig. Du arbetar på ett kontor. Du har ditt krypin som du kan arbeta ostört ifrån, du kan stänga din dörr om du vill vara ifred. När du ska äta lunch kan du själv välja om du vill gå på restaurang, sitta i lunchrummet och socialisera dig eller om du helt enkelt känner för att vara själv och äta din mat på kontoret. Låter väl bra? Inte en helt ovanlig arbetssituation för en vuxen människa idag. Eller hur?

Tänk dig nu att chefen får en idé. Det är inte längre ekonomiskt försvarbart att ha det så längre. Ni som var fyra arbetslag på 15 personer i varje kommer nu att slås ihop med andra företag. Ni kommer nu att bli 12 arbetslag istället och sitta i ett kontorslandskap. Att äta lunch på något annat ställe än i lunchrummet kommer dessutom bli förbjudet – där du kommer behöva äta med minst hälften av dina kollegor. Men. Du är ju vuxen, vill du så har du möjlighet att lämna arbetsplatsen och söka nytt jobb!

Tänk såhär istället. Du är två år. Du vistas på en avdelning med tio andra barn där ni bland annat äter lunch och sover tillsammans. När ni går ut finns det två gårdar att vara på och skulle alla barn vara på samma gård finns det 30 barn som du har möjlighet att leka med. Låter rätt okej?

Nytt scenario. Du är två år. Du vistas på en avdelning med tio andra barn. Nu ska du äta mat. Ni går till en matsal där 60 andra barn i din ålder sitter och äter. Vissa är trötta, vissa tycker inte om maten, vissa orkar inte sitta på stolen, vissa försöker desperat att berätta för en vuxen om något som hänt tidigare under dagen. Ganska många är ledsna och gråter. Trivsam matro? Nej.

Nu är det dags att gå ut. Det finns tre gårdar att leka på, på dessa tre ska cirka 170 barn samsas och få en stimulerande utevistelse. Här ska pedagogisk undervisning ske och alla barn ska känna sig trygga och sedda. Tror du på det? Inte vi.

Lägg sedan till att du har någon slags svårighet. Du har en hörselnedsättning eller autistiska drag. Det kommer inte göra situationen lättare.

Dessutom så är du ett barn. Du har inget val. Du måste gå dit, du kan inte välja att säga upp dig. Oavsett om du inte trivs och oavsett om det är jobbigt. Barns rättigheter - jo tack.

För en inte allt för lång tid sedan fick Hammaröborna rösta om det skulle bli en stor högstadieskola eller två mindre. Valet föll på två skolor för folket ansåg att det skulle bli för många elever på samma ställe och att barnen inte skulle bli sedda. Vad är skillnaden nu?

I många år har Hammarö legat högt upp och till och med i topp på listor från Skolverket om “Bästa skolkommun i landet”. Det har varit en kommun många söker sig till för att bo och arbeta. Den gemytliga känslan av småskalighet och skolor och förskolor som utstrålar trygghet. Men det är inte småskalighet längre när förskolorna har 12 avdelningar. När föräldrar får slåss om en parkeringsplats utanför förskolan på morgonen vid lämning för att det är 50 andra föräldrar som också ska lämna sitt barn. Det är inte tryggt längre när treåringar måste springa nerför trappor för att ta sig ut vid en utrymning. När det blir omöjligt för pedagogerna att lära sig namnet på barnen på de andra avdelningarna för att de är för många. När vikarier kommer tacka nej till att arbeta där och personal kommer att fattas under dagarna.

Det är dags att börja lyssna på förskollärare och barnskötare nu och inte bara se vad som är bäst ekonomiskt. För får ni inga som vill arbeta på storförskolor blir det verkligen inte ekonomiskt försvarbart.

Förskollärare inom Hammarö kommun

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.