Lyssna på larmet från Filipstad

Ledare
PUBLICERAD:
Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstads kommun, tänker överlämna ett manifest från ett 60-tal ekonomiskt trängda kommuner till regeringen i september.
Foto: Joachim Lagercrantz
Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstads kommun, åker land och rike runt för att uppvigla kommunerna mot staten. Han tycker att staten inte tar sitt ansvar och har övergivit de kommuner som ställde upp mest under flyktingkrisen 2015. Frölander har rätt. Regeringen måste lyssna på nödropet från Filipstad och slanta upp mer pengar. Annars kan det gå riktigt illa.

Uppdrag granskning har besökt Filipstad. SVT var där redan hösten 2015 och såg hur den lilla kommunen i östra Värmland tog ett orimligt stort ansvar för flyktingmottagandet. På fem år tog kommunen emot 750 vuxna från Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. Plus deras barn som skulle få plats i förskolor och skolor.

Filipstad fick ett engångsbelopp på 50 miljoner kronor från staten för att klara den första stöten. Nu är statens pengar slut. Delegationen mot segregation utlovade förra våren upp till 40 miljoner kronor till Filipstad årligen fram till 2027. En majoritet i riksdagen röstade nej och delegationen håller nu på att avvecklas.

I M-KD-budgeten som klubbades igenom i höstas skars andra insatser för integration ner. Till exempel försvann ett antal gröna jobb som var perfekta för nyanlända. Pengarna gick till skattesänkningar.

Nu sitter Filipstads kommun med en urusel ekonomi och stora problem. Här finns flest bidragsberoende i landet och en skyhög arbetslöshet bland de nyanlända. Kommunchefen Claes Hultgren har föreslagit att kommunen borde sättas i konkurs, men det var mer tänkt som en provokation. Kommuner kan inte gå i konkurs.

Ett minus på 30 miljoner kronor är dock mycket allvarligt. Största orsaken är skenande kostnader för försörjningsstöd, där många riskerar att hamna i ett evigt bidragsberoende. Det utlovade stödet från staten hade verkligen behövts. En bättre och snabbare integration hade också lättat trycket.

Det är galet att kirurgen Abdul från Syrien och hans fru som är sjuksköterska har gått sysslolösa i fem år i Filipstad, trots att vården skriker efter utbildad arbetskraft och att de längtar efter att få jobba och göra nytta. Abdul berättar i programmet han de fortfarande får rådet från kommunen och Arbetsförmedlingen att sitta hemma och vänta. På vadå?

Filipstad har blivit ett slagträ i migrationsdebatten. I tv-programmet framställs det som om de många nyanlända får de infödda Filipstadsborna att flytta. Det är inte sant. Kommunen har länge tappat befolkning och många unga Filipstadsbor har alltid valt att flytta till större städer.

Likadant ser det ut i nästan alla glesbygdskommuner. Jobben har försvunnit när företag och myndigheter drar till storstäderna eller när tekniken utvecklas. Wasabröd har minskat från som mest 1 200 till dagens 400 anställda. Det är inte flyktingarnas fel.

Jim Frölander har mött många av de nyanlända och säger att det är bra människor som har kommit hit. De flesta vill och kan med rätt förutsättningar bli en del av det här landet. Den 45-åriga fembarnsmamman från Somalia som varken kan läsa eller skriva får svårt att få ett vanligt jobb, men kan ändå få uppgifter att utföra för att bli en samhällsmedborgare, menar Frölander.

Filipstad klarar det inte på egen hand, kommunen behöver hjälp från staten och regeringen. En liten men viktig början är förslaget om ökad kostnadsutjämning mellan kommuner och regioner. De som smet undan ansvar under flyktingkrisen får vara med och betala mer nu.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.