Öppet brev till kulturutskottet

Debatt
PUBLICERAD:
"Principerna för finansiering ofta så snävt formulerade att föreningar inte kan söka medel för sina läs- och skrivprojekt."
Foto: SÖREN ANDERSSON / TT
Riksdagen beslutade 2016 om följande nationella mål för politiken för litteratur- och läsfrämjande; att alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet.

De nationella målen för litteratur- och läsfrämjande ska vara styrande för de statliga myndigheternas arbete samt inspirera och vägleda kommuner och landsting samt inspirera aktörer i det civila samhället.

Regeringen tillsatte därefter en utredning, den så kallade Läsdelegationen under ledning av Katti Hoflin, kulturchef i Västra Götalandsregionen. Läsdelegationens slutbetänkande 2018 slog fast att barns och ungas läsning är ett ansvar för hela samhället, att alla krafter måste samlas samt att en ansvarig part måste utses. Det sistnämnda skulle uppnås genom att det inrättas ett Läsråd, vars uppdrag skulle vara att arbeta för att samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning. Dessa slutsatser känns rimliga och slår an en adekvat ambition. Ännu har ingen aktör fått ett sådant uppdrag.

Det är bra att regering och riksdag inser att förutsättningarna för barns och ungas läsning måste prioriteras och att insatserna behöver samordnas. Det är ytterst en fråga om folkhälsa och demokrati. Men det är än viktigare att dessa utredningar och förslag inte bara leder till strategiska planer och visioner på kommunal och regional nivå utan också får genomslag i människors vardag.

För närvarande bereds budgeten för kommande verksamhetsår (18/9 2019). Här ingår bland mycket annat förutsättningarna för hur de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande ska kunna uppfyllas i praktiken.

Även skrivandet är viktigt i detta sammanhang eftersom läsning och skrivande går hand i hand. Tillgång till litteratur förutsätter naturligtvis att någon också skriver. Idag är författaryrket vigt åt ett fåtal, där ännu färre faktiskt kan livnära sig på sitt arbete. För att garantera mångfald och demokrati behöver förutsättningar skapas för att tillgängliggöra skrivande för fler. Många röster behöver höras.

Precis som Läsdelegationen konstaterar krävs att fler aktörer tar ett gemensamt ansvar för att stärka läslust och tillgängliggöra litterära upplevelser av hög kvalitet för alla. Men idag stannar många lovvärda initiativ redan på idéstadiet. Principerna för finansiering ofta så snävt formulerade att föreningar inte kan söka medel för sina läs- och skrivprojekt. Därtill är det inte tillåtet för företag att ansöka om medel från kommun, region eller stiftelser. Det signalerar att läsfrämjande arbete endast kan bedrivas volontärt, utan ersättning, för den som ger av sin tid och sitt engagemang. Detta kan väl knappast vara beslutsfattarnas avsikt då det leder till att mycket av det viktiga samarbete som Läsdelegationen efterfrågar aldrig kan bli verklighet.

Med detta sagt vill vi som skriver nu veta hur företrädare för Kulturutskottet väljer att agera i budgetarbetet. Om ni menar allvar med att läsning och skrivande är viktigt så behöver dessa fagra ord naturligtvis följas av rimliga förutsättningar för oss som verkar inom kulturen. Förutom en adekvat resurstilldelning behöver också Läsdelegationens rekommendationer om samverkan mellan samhällets olika aktörer få genomslag i praktiken. Hur avser Kulturutskottet att skapa förutsättningar för att den som vill och kan bedriva läsfrämjande arbete också ska kunna få ersättning för sin insats, precis som för vilket annat arbete som helst? Hur agerar ni för att fler aktörer ges förutsättningar att vara med och ta ansvar för folkhälsa och demokrati i vårt land?

Malin Edgren, författare och läslustivrare

Louise Alvarsson, skrivpedagog och projektledare Värmland skriver

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.