Recension: "En varmt och realistiskt berättad släktsaga"

Böcker
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ola Kjelbye
Foto: Ola Kjelbye
Frida Lindström läser Anna Focks nya roman "Väderfenomen".

Roman

Väderfenomen

Anna Fock

Natur & Kultur

Anna Fock har en förkärlek för att skriva om utsatthet och människor i samhällets utkanter. 2014 prisbelönades hon för debuten “Absolut noll” som handlar om homosexuella killar i S:t Petersburg. “Cirkus smuts” utspelar sig i rivningskåkar i Göteborg.

I nya “Väderfenomen” möter vi en befolkning som lever i skuggan av en av världens värsta kärnkraftskatastrofer. Det gäller explosionen 1957 i Majak, en upparbetningsanläggning för kärnavfall där man tillverkade plutonium. Olyckan ledde till att radioaktivt material spreds över ett stort område. Vid det laget hade dock redan mängder med avfall redan dumpats i trakten och arbetarna i Majak utsattes dagligen för höga strålningsdoser.

Fock berättar med värme och realism en stark släktsaga om staden Kystjym där huvudpersonen Igor och alla i hans närhet drabbats. Ett hårt samhälle där folk har strålskador, är tystade, utfattiga och med en hotande kontrollapparat över sig som gör sig påmind så fort någon vågar fråga vad som egentligen hänt.

Romanen är uppdelad i tidshopp som går från olyckan fram till år 2003, men det är lätt att följa. Fock har ett sätt att bromsa in och kolla att vi är med, så att säga, hon låter karaktärerna reflektera och dialogen arbeta och gör det ibland onödigt enkelt. Men tydligheten ger ett fint berättardriv och helt central är hennes kärlek till karaktärerna, även när de kanske inte förtjänar den.

Personerna i periferin är tecknade med en imponerande detaljskärpa. Igors systerdotter Irina som man kan bli tokig på vill ju egentligen precis som andra tonåringar bli älskad och vara populär, det är bara så förbaskat svårt. Lavrentij med vattenskallen som egentligen aldrig har en chans. Vadim som blir alkoholist på rengöringsmedel och möbelpolityr. Och så punkarna som inte är rädda för något.

Även om historien är rik på dramatik och levererar en och annan cliffhanger är den inte konstruerad så att hemligheten avslöjas på slutet. Informationen om olyckan offentliggörs först på 90-talet men när det väl rullas upp vet vi egentligen redan alltsammans. Precis som Igor.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.