Magpirr inför det nya läsåret

Krönikor
PUBLICERAD:
Från sommarkurser till heltidstudier. Dragspelet kräver att krönikören skaffar sig musikalisk vidareutbildning.
Foto: Hasse Holmberg / TT

Hur många skolväskor har omsorgsfullt valts för att vara supercoola inför början på ett nytt skolår? Eller har digitaliseringen gått så långt att man inte behöver någon väska utan läsåret får manifesteras med ett nytt mobilskal istället?

Själv manifesterar jag inte alls, men nog pirrar det ändå litegrann som förr i världen inför terminsstarten. För på måndag reser jag till upprop på Geijerskolan i Ransäter och blir elev på folkhögskola!

Det blir inte första gången jag är på folkhögskola men hittills har jag nöjt mig med sommarkurser – utbudet av olika kurser brukar vara rena smörgåsbordet för folk som vill få lite lagom kunskap och inspiration. Min första var inte i Sverige faktiskt utan i Danmark, där gick jag en veckokurs i photoshop på Snoghøj folkhögskola en sommar några år in på 2000-talet. Det passade ju bra eftersom det också var i Danmark den skandinaviska folkhögskolan grundades. Av prästen Nikolaj Frederik Severin Grundtvig som startade folkhögskolan i Rødding 1844 i syfte att ”att samla de unga bondpojkarna och bondflickorna i ungdomligt samliv till en kortare skolkurs, varunder de genom föredrag över religiösa och historiska ämnen skulle väckas till medvetet andligt liv” Fast det känns som om Grundtvig egentligen var ute efter att motarbeta den klassiska latinskolan som han själv avskytt i barndomen.

I Sverige grundades de första folkhögkolorna på 1860-talet och till att börja med var de här skolorna avsedda att vidareutbilda bönder så att de på bästa sätt kunde sköta om sina gårdar. Efter sekelskiftet blev vuxenutbildning för arbetarna aktuellt och folkhögskolor som exempelvis Brunnsvik skapades. Runt kampen för rösträtt var det kvinnorna som sökte utbildning fast ”Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad” drevs i privat regi och var tydligen ingen ”riktigt” folkhögskola trots att utbudet verkade ungefär detsamma som folkhögskolorna med samhällskunskap och politik som inriktning.

Den senaste gruppen som tillkommit som elever för folkhögskolornas allmänna linjer är invandrare vilket troligen är anledningen till att Sverigedemokraterna ville skära ner anslagen till folkhögskolornas allmänna linjer. Tidningen Folkhögskolan skriver i februari 2019 att ”Det parti som skiljer ut sig är Sverigedemokraterna som vill minska bidraget till folkhögskolan med 770 miljoner kronor. De vill också ta bort 170 miljoner för de särskilda insatserna i folkbildningen. Sammantaget vill man minska bidragen till folkbildningen med 968 miljoner kronor. SD sänker ”anslag som inriktar sig på uppenbart mångkulturalistisk och politiserad verksamhet, samt delar av samtidskulturen. Vi drar också in öronmärkta och styrande integrationsåtgärder inom folkbildningsväsendet.”

Jag avstår från att spekulera över SD:s motiv att vilja minska på medborgarnas möjlighet till upplysning, i de kommuner där SD har makt minskars kommunernas anslag till studieförbund och kulturliv kraftigt, det är MYCKET skrämmande!

Nåväl, ser man på mina egna besök på folkhögskolor kan det nog kallas lyxbildning. Efter photoshopkursen dröjde det något år innan jag gick en låtskrivarkurs en sommarvecka på Sundsgårdens Folkhögskola utanför Helsingborg. Sedan dess har det blivit en clownkurs på folkhögskolan i Hällefors och jag har också testat en av Geijersamfundets sommarkurser som har syftet att förena vetenskaplig forskning med folkbildning.

Men nu har jag släppt den andliga kulturen för en mera handfast sådan, nämligen dragspelskurs. För andra året i rad åkte jag i sista veckan i juli till Värnamo folkhögskola för att spela dragspel i en hel vecka. Den kursen har nu funnits i mer än 30 år och började en gång i världen på Ingesund. Nu är den i Värnamo och deltagarantalet slår rekord varje år, denna sommar var vi mer än 70 stycken!

Det kanske även också ska sägas att kortkurserna på sommaren i regel kostar pengar (annars är folkhögskoleutbildning gratis, det är mat och uppehälle man betalar för) så att du som läser inte tror att dina skattepengar går till att jag ska lära mig skriva låtar, spela dragspel eller göra clownkonster. Som fattigpensionär går jag på de billigaste kurserna, ska man vara trendig och lära sig mindfullness, yoga eller gå skrivarkurs för någon hyfsat känd författare får man punga ut med det dubbla mot vad en dragspelsvecka kostar.

Och nu tar jag språnget och satsar på ett helt år på skolbänken. Det är dragspelet som kräver det, två år som pianoelev i mellanstadiet gav mig rudimentära notläsarkunskaper men inte mer. Nu behöver jag musikteori! Ackordsanalys, gehörsträning, satslära, och allt detta ska jag nu undervisas om på heltid på Geijerskolans musiklinje. Hurra! Om något fastnar återstår att se, jag läste att minnesforskningen visar att ny kunskap puttar ut gamla minnen ur lagret så att lära mig kvintcikeln och harmoniska mollskalor kanske gör att jag inte längre minns Hallands floder eller Lilla Katekesens ”Vi skola, frukta och älska Gud” – men det må vara hänt.

Jag är så personligen glad åt att leva i ett land som gör det möjligt för en fattig käring att få lära sig nya saker! Och som medborgare är jag stolt över att leva i ett land som skapat ett utbildningssystem som ska värna om demokrati och jämställdhet också för de grupper som av olika anledningar missat hela den obligatoriska skolgången.

Fakta:

• I Sverige finns idag 156 folkhögskolor varav åtta i Värmland.

• 114 drivs av idéburna organisationer, övriga av landsting och regioner.

• Undervisningen är inte bunden av centralt fastställda läroplaner.

• De senaste åren har folkhögskolorna haft i genomsnitt två sökande per plats

• Undervisningen finansieras i huvudsak med offentliga medel från stat, landsting och regioner.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.