Vill föra läsandet vidare

Debatt
PUBLICERAD:
Vi måste ge barnen möjlighet att skriva och skapa en läslust som ger barnen en chans att behålla sin fantasi och utveckla sina drömmar, skriver Hans Eriksson.
Foto: NTB

Vi måste ge barnen möjlighet att skriva och skapa en läslust som ger barnen en chans att behålla sin fantasi och utveckla sina drömmar, skriver Hans Eriksson.

Jag minns morfar som så gärna berättade timmeslånga historier som satte i gång fantasin som skapade bilder inne i huvudet. Pappa läste högt ur böcker för mig om kvällarna vid sängdags och sedan blev det böckerna som jag lånade från barnbiblioteket Saga när jag kunde läsa själv. Folkbiblioteken som än i dag är en gåva till alla barn och vuxna att utnyttja och kämpa för. Jag har hela livet läst och skrivit, läst för mina barn och nu är jag mån om att mina barnbarn ska få samma erfarenheter som jag och föra den fina traditionen vidare.

Därför blev jag så glad när jag läste dessa två insändare som försöker att få oss att förstå att vi måste hålla liv i den värmländska berättartraditionen. Att vi måste ge barnen möjlighet att skriva och skapa en läslust som ger barnen en chans att behålla sin fantasi och utveckla sina drömmar. Ingen lätt uppgift medges, i denna skärmarnas och de färdiga bildernas tid.

Dessa två unga kvinnor som framträdde i Värmlands radio någon dag efter sina insändare, hade bestämt sig för att försöka förbättra förutsättningarna för att bibehålla vår stolta värmländska berättartradition. Frågan är vilken hjälp de kan påräkna med detta arbete. En av dem hade redan på eget bevåg genomfört ett ettårigt projekt ”Selmas ettlingar”, med elever i första klass vid en skola i Karlstad. Dessa 54 elever har fått vara med om något som de förmodligen aldrig glömmer. Att de har varit med om att skriva en bok, som naturligtvis går att köpa men också förhoppningsvis finns att låna på biblioteket. Kanske blir det en Selma eller Gustaf utav dessa unga personer en gång som fått en sådan upplevelse tillsammans med en ”eldsjäl”. För kulturpersoner ska vara ”eldsjälar”, utan tanke på att det är ett yrke som ska ge ett levebröd också.

Låt kulturarbetare, företagare och föreningar, göra det i projektform. Vad sägs till exempel om halvtid, kanske över en treårs period, där lönen för projekten bekostas av medel som redan finns att söka av en organisation (kommun, regionsammanslutning), som har det som sin uppgift. Den basen finns ju redan idag och är teoretiskt bevandrad.

Det som fattas är de som arbetar med själva utförandet. Där är nog fria yrkesutövare idérika, kunniga och lämpliga samarbetspartners till engagerad personal inom barnens kontaktytor med samhället. Jag kan tänka mig att det finns ett sug efter detta på förskolor, fritids, skolor och andra institutioner som har arbetet med barn på nära håll.

Vi alla måste påverka våra valda företrädare om detta. Barnen är vår framtid och nog ska väl vårt samhälle ha råd att ge dessa ”eldsjälar” en lön att leva på när de ger barnen denna möjlighet. Nu får vi äldre agera för våra barnbarns framtid tillsammans med er föräldrar. Agera, medan vi läser högt för barnen och gläds åt deras fantasi och drömmar.

Vad sägs om projekt i skolan till att börja med, ett i Sunne och Karlstad, som följs och utvärderas av vårt universitet och följs av massmedia så vi alla i Värmland blir delaktiga. Alla i kulturlandskapet Värmland ska tillsammans med dessa två insändarkvinnor få tusen blommor att blomma.

Hans Eriksson, morfar som älskar barn och böcker

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.