Kultur måste få kosta

Debatt
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Initiativ som fokuserar på barns och vuxnas läsande och skrivande hyllas gärna av politiker menar Malin Edgren. Men finansiering är desto svårare att få.
Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Som författare och initiativtagare till läslustprojektet Selmas Ettlingar där 54 sjuåringar i Karlstad deltog under föregående läsår kan jag inte annat än instämma i skribenternas konstaterande; läslust och skrivande hänger intimt samman. Att förbättra förutsättningarna för att bibehålla vår stolta värmländska berättartradition, bygga författarskap och litterära verk är oerhört viktigt.

Jag vill också komplettera skribenternas bild med mitt perspektiv som genomförare/ledare av denna sorts satsningar. Arbetet med att överbrygga läsklyftan, att skapa inkludering, aktiva medborgare och minska den psykiska ohälsan kräver en statushöjning och ökade resurser. Om det ska finnas någon som erbjuder såväl barn som vuxna möjligheten att utveckla och växa i sitt skrivande så måste det också finnas medel avsatta för detta.

Initiativ som fokuserar på barns och vuxnas läsande och skrivande hyllas gärna av beslutsfattare på olika nivåer. Men när det kommer till fråga om finansiering tvår de alltid sina händer. Selmas Ettlingar var inget undantag utan genomfördes till övervägande del helt ideellt. Och traditionellt förväntas kulturarbetare ofta verka med enbart den egna skaparglädjen som enda utkomst. Men det är få förunnat att kunna livnära sig på ett sådant arbete. Vi har också räkningar att betala, familjer att försörja. Och att utvecklas inom sitt yrke tar tid. Oavsett om du väljer att driva din verksamhet som aktiebolag eller ideell förening kommer du att upptäcka att finansieringsfrågan är den stora stötestenen. Inom vilka andra yrken än kulturarbetare ser vi att de som ofta benämns som ”eldsjälar” ändå fortsätter sin gärning enträget? Och hur skulle det bli om vi slutade?

Jag tror också, precis som insändarförfattarna, att vi behöver finna nya vägar som kan komplettera skolans och folkbildningens roller inom det här området. Unga idag använder andra plattformar. Och en som arbetar heltid med små barn har kanske små möjligheter att delta i skrivarcirklar på kvällstid. Vi bör försöka hitta nya former såsom fördjupade boksamtal på arbetsplatserna (friskvårdaktivitet), samarbete med idrottsrörelsen där vi kan kombinera både fysisk och psykisk träning, generationsöverskridande berättargrupper och nya samarbetsprojekt mellan olika kulturella uttryck såsom dans, drama, konst, film och litteratur.

Så till arbetsgivare, tjänstemän och politiker vill jag bara säga; Jag har massor av uppslag och idéer och jag har tid. Men jag kan inte jobba gratis. Engagera mig och mina likar, med tillhörande finansiering, så kommer vi att skapa mervärden för samhället bortom era högt ställda förväntningar.

Malin Edgren, författare och läslustivrare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.