Dags att slopa kyrkvigslar

Ledare
PUBLICERAD:
När samfund tar rollen av myndighet, som i samband med vigselceremonier, kan de inte välja bort par de inte vill viga.
Foto: Gorm, Kallestad
Det är tio år sedan samkönade äktenskap blev lagliga i Sverige, men fortfarande säger de allra flesta religiösa samfund med vigselrätt nej till att viga personer av samma kön. Så varför i hela friden får de behålla vigselrätten?

Det är SVT som frågat alla svenska trossamfund som får utföra vigslar – och av de 34 (av totalt 37 som har den rätten) som svarat säger bara fem ja.

Att tvinga religiösa samfund att gå emot sina religiösa övertygelser och viga par som samfunden menar bryter mot ”guds ord” – eller hur man nu motiverar det – är självklart inte aktuellt. Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och är inte den svenska statens sak att bestämma vad religiösa samfund ska tro på.

Men det borde förstås inte heller vara aktuellt att ge svenska trossamfund som getts myndighetsmakt en de facto ”samvetsfrihet” att med statens makt i ryggen diskriminera människor de tycker lever ”fel”. Med makt följer ansvar.

Vill man behandla människor olika beroende exempelvis utifrån deras kön, ursprung eller läggning – ja då ska man helt enkelt inte tillerkännas en myndighetsroll. Och det gäller, som av en händelse, redan den som vill vara borgerlig vigselförrättare. De kan inte välja bort par de av en eller annan anledning inte vill viga.

I just detta fall är det dessutom den enklaste saken i världen för staten att rätta till denna orätt genom att helt enkelt dra tillbaka de religiösa trossamfundens vigselrätt. Alla religiösa samfund vore att föredra, för riktigt varför religiösa samfund ska ansvara för juridiskt bindande avtal å statens vägnar är oklart, men vill man börja med de som gör skillnad på sam- och olikkönade par så varsågod.

Visst, det löser inte det grundläggande dilemmat med att homosexuella par inte respekteras som fullvärdiga par i många religiösa samfunds ögon – men det gör i alla fall inte staten delaktig i den diskrimineringen.

Det är upp till varje enskilt samfund att bestämma vilka typer av religiösa ceremonier man vill ha och vilka som ska ha rätt att omfattas av dem. Och just därför är det rimligt att staten sköter den juridiska biten utan inblandning från samfunden.

Några av de samfund SVT talat med håller också med om att det vore det mest logiska.

Jan Blomgren, ordförande i Lyckebo församling som tillhör Equmeniakyrkan som inte viger samkönade par, tycker egentligen att samfundet borde avstå vigselrätten frivilligt eftersom han hellre ser att juridik och religion separerades.

– Vi kristna kan väl gå till borgmästaren i 45 sekunder och säga ja, så har vi skött juridiken. Sen kan vi fira gudstjänst inför gud, men det behöver inte vara en juridisk historia.

Med det förfarandet står det då trossamfunden fritt att fortsätta att internt brottas med frågan om vad man tycker om homosexualitet, hur man ställer sig till att vilja välsigna äktenskap mellan personer som har tidigare skilsmässor bakom sig (något vissa samfund starkt motsätter sig) och annat.

Om detta kan man som utomstående ha en massa åsikter, men vill man vara med och bestämma får man bli medlem och förändra inifrån. Det gäller både fackliga organisationer, politiska partier, den lokala fotbollsklubben – och de religiösa samfunden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.