Det är i och för sig bra att Naturvårdsverket bestämt att det inte blir licensjakt på varg i vinter. Men det är ändå upprörande att de fortsätter sprida vilseledande siffror om hur många vargarna är.
I sitt beslut och på sin webbplats påstår verket att vi har cirka 300 vargar i Sverige. Men den siffran bygger på en föråldrad beräkningsmodell, där även de vargar som redan dött under vintern räknas med.
Tio vargar har hittats döda under vinterhalvåret. Redan det gör att siffran 300 är missvisande. Och de flesta vargar som dör hittas inte. Troligen har drygt var femte varg dött under vinterhalvåret.
300 vargar är för övrigt ett referensvärde som Naturvårdsverket säger att populationen inte får underskrida, för att vargarna inte ska förlora genetisk variation för snabbt. Om vargarna är fler än 300 i landet, så anser verket att vargen har gynnsam bevarandestatus.
Vargarnas valpar föds på våren, men dödligheten sker under hela året. Så antalet vargar är alltid störst just när valparna fötts, och minst precis innan nya valpkullar föds. Referensvärdet gäller antalet vargar när populationen är som minst på året, just innan nya valpar föds. Det är bara de vargar som lever då som kan bidra till att föra gener vidare. De vargar som dör under vintern ska inte räknas med, när man bedömer om referensvärdet är uppnått.
Sedan 2016 finns det en modell för att uppskatta antalet vargar efter vintern. En modell som vargforskningsprojektet Skandulv har tagit fram på uppdrag av Naturvårdsverket. Men verket har vägrat använda den, och sagt att den först ska utvärderas med hjälp av en ny modell. Fast när den nya modellen presenterades i våras, visade det sig att den inte alls kan beräkna antalet vargar efter vintern. Strax därpå meddelade Naturvårdsverket att man ska fortsätta använda den gamla modellen där redan döda vargar räknas in.
Genom att räkna in döda vargar, när man jämför med referensvärdet, så håller man i praktiken den verkliga, levande vargpopulationen mycket mindre än referensvärdet. Då förlorar vargarna genetisk variation snabbare än de skulle om referensvärdet vore uppnått.
Sedan 2016 har Naturvårdsverket hanterat den här frågan enormt dåligt. När man anlitade forskare för att ta fram den nya modell som presenterats i våras, så klargjorde man inte att det behövs en modell som kan uppskatta antalet vargar efter vintern. Därför har forskarna arbetat flera år med att ta fram en modell som inte duger för att bedöma om populationen når referensvärdet. Och när man sedan anlitat ytterligare tre forskare för att utvärdera de olika modellerna, så har man inte heller i deras uppdrag gjort tydligt att det som krävs är en modell som inte räknar med de vargar som dött under vintern.
De tre utvärderarnas rapport innehåller en märklig rekommendation om att fortsätta med den gamla, mest föråldrade beräkningsmodellen. Den rekommendationen grundas inte på något vetenskapligt resonemang. Istället påstår utvärderarna att den modellen skulle vara ”widely accepted by stakeholders”. Det är rent nonsens! Vi i naturvårdsorganisationerna är också ”stakeholders”, och vi accepterar absolut inte att man kraftigt överskattar populationen genom att räkna in redan döda vargar!
Det är en stor skandal att Naturvårdsverket år efter år vägrar tillämpa bästa tillgängliga kunskap när det gäller att uppskatta hur många vargarna är. Och det blir värre ju längre det pågår. Naturvårdsverket måste sluta låtsas att vargarna är fler än de är!
Styrelsen i Nordulv